Vet du, ibland är det svårt att veta säkert om man ska låta hjärta
eller hjärna styra. Ska man KÄNNA och låta det visa vägen mot
vad man borde göra? Eller ska man låta hjärnan säga sitt och så
låta förnuftet styra ditt nästa steg? Besvikelse och sorg kontra
kunskap OM besvikelse och sorg. Bita ihop eller bara skita i. Lära
sig att välja med hjärtat eller med huvud. Hur man än vrider och vänder
så förstår man ibland att någon sviker, någon ljuger, någon är så
ego att hen offrar för egen vinning. OM det har med förnuft eller känsla
att göra är svårt att avgöra jämt. MEN förnuftet säger att känslomässigt
blir det konsekvenser; VAD har jag sagt, VAD har jag gjort, VAR det
rätt eller borde jag låtit bli?
IBLAND är det svårt att verkligen VETA om man gjort fel, om man gjort
rätt. Det jag VET är att då man inte gjort annat än försvarat sig mot
orättvisor, inte gjort annat än UNDRAT vad som blev fel, vad man gjort
någon, HUR i hundan andra tänker och att det utifrån DET och anti-
känslor mot några kärleksfulla människor som gav ALLT för att tänka
på sig själva i sista hand, har kunnat blivit SÅ HÄR - det överstiger
mitt förstånd. FAST jag vet att hat och ondska ibland verkar ha vunnit.
Att HAT, avundsjuka, dåligt samvete, skitprat, lögner och svek kan
få sådan genomslagskraft då det började med min sons bortgång -
DET går knappt att förstå. HAN som var så mot ALLT detta.
Har gett så mycket kärlek, så mycket förståelse, så mycket ömhet,
så jag vet inte om NÅGON kunnat ge mer!!! Eller vad säger DU?
Visste inte om jag skulle skriva något om allt detta, men då det faktiskt
börjar närma sig det helt ofattbara så MÅSTE jag, VAD HÄNDE förra
helgen som gör att JAG ska få ett hot mot mig? VEM går med dåligt
samvete NU för de lögner som sades då? Och VARFÖR?! VAD har
jag gjort? VAD har mina nära gjort? VAD är det som NI formar till
något som ni måste kämpa mot, hata, vara avundsjuk över??? Förstår
verkligen INTE! Alla oehört fina ord som sades på begravningen, all
tid och ork som vi öppnade upp för ER, allt vi offrade för egen del, all
kärlek, all ork. Så som vi jobbade för att vi skulle känna oss som en
enhet, på det sätt som Christian skulle viljat. Men vi missade tydligen
att alla inte var vuxna nog, eller mogna nog att åtminstone inte ge skit
tillbaka. Okej. Vår miss - er förlust.
SORG kan se ut på olika vis, det kan vara hat, det kan vara ledsenhet.
Men man kan inte skylla på sorg då man börjar vara elak mot andra,
där har vi ett eget ansvar. Inte heller då man börjar ljuga ihop stories eller
händelser på grund av eget dåligt samvete eller oförmåga att hantera sina
egna känslor finns det någon ursäkt. Men värre är nästan då man som
lyssnare inte vil ta reda på sanningen. Då man struntar i det fina som
finns offras mot något så fult. Och så tvärt emot hur man borde göra.
Nå, jag inser att jag är den mer vuxne (åtminstone till tanke och förnuft)
och att de yngre måste få upptäcka och göra sina fel, men nog finns
det vissa som verkligen borde vara mer vuxen i denna situation! Men, det
enda jag kan göra är väl att vänta ut, fortsätta vara den jag är, ge det
jag ger och försöka förstå vad som sker. MEN, en enda sak till mot
mina nära och kära så kommer jag att täka annorlunda! MYCKET annor-
lunda.JAG önskade att den/de som startade detta skulle bli redo att tala
om saken så som vuxna gör, men kan de inte det/är förmögna att vara
vuxna nog, så kommer jag inte att vara kärleksfull jag heller - TVÄRTOM.
HUR KAN SORGEN EFTER EN PERSON GÅ SÅ SNETT???? Att ni
inte skäms! Vad ni än tror så riskerar ni att han ser vad som sker...