En tillvaro, ett liv

Publicerat i: Hälsa, Insikter Dagligen, Hopp, Myrsteg, Ny början, Sjukdom
 
 
Är galet med känslor egentligen. Vad härligt att vi KAN känna olika
känslor, till och med flera olika under en och samma dag. På sista
tiden har jag känt av många positiva känslor. Jag har låtit dem ta
plats och sprida sig inom mig på ett sätt jag inte kunnat på väldigt
lång tid. Försöker se något positivt med så mycket jag kan, även
om det inte går med allt. Jag måste få in det i mitt naturliga tänkande
och känsloliv, att jag alltid kommer att ha den här sorgen, att fler och
fler dör ifrån, att även den sorgen måste få finnas med, att det många
gånger kommer att göra fruktansvärt ont av saknad efter min son, att
jag. Jag måste också lära mig att läkarna inte kan hjälpa mig med
vissa av mina problem och smärtor, att jag får lov att acceptera att
jag inte kan göra samma saker längre som jag gjorde tidigare, att jag
måste hitta knep som gör att jag klarar av det; sätt att tänka, meditera,
äta rätt, vara andlig och närvarande i nuet osv. Måste förstå att efter-
som jag levt ett tufft liv med både kropp och själ så är båda delarna
slitna, MEN inte slut. Måste vara glad att jag kan få och får hjälp med
vissa saker - såsom ögon och fötter. Jag SKA söka socialt umgänge
på det sätt MIN kropp och själ orkar och klarar av, kanske gå på någon
författarafton, gå med i någon förening lokalt, gå mer på bibliotek t.ex.
Jag MÅSTE acceptera att jag kanske inte kan städa mer än en kvart i
taget, inte kan springa i affärer och gå långpromenader - MEN jag kan
än så länge klara städning själv, jag KAN gå små promenader (efter
operationen blir det ännu bättre) och jag kan faktiskt ta någon tur på
stan om jag vill göra just det. Skillnaden för mig är kanske mest att
jag inte kan göra alla sakerna på en och samma dag, jag måste planera.
Jag är ganska intresserad av framtiden nu faktiskt och då måste jag
börja vara mer i mig själv, i NUET, och lyssna på mig själv (inte andra),
använda mig av det jag "hör" och skapa mig en tillvaro jag vill leva i.
 
 
Läkaren talade idag om för mig att jag fortfarande har infektion uppåt
njurarna, och att jag måste äta ytterligare en antibiotikakur. Mitt kortisol-
värde var nu normalt, och att det var typiska fynd vid utmattningsdep-
ression de värden jag hade tidigare. Och faktum är att jag KÄNNER
skillnad nu, känner mg inte helt oförmögen att röra mig nästan som jag
gjorde tidigare. Jag sa det och då sa hon att det var bra, för då har jag
fått en liten sorts måttstock att använda mig av vid eventuellt annat
tillfälle, för då vet jag hur det känns. 
 
Hon tror att den svåra värken kanske ska kunna bli bättre när njurarna
blir bättre, att det kan handla om infektionsreumatism. Och jösses vad
jag hoppas på det. Jag vet att alla mina reumatiska besvär från början
började med infektionsreumatism efter lungsäcksinflammation som inte
lät sig behandlas och läka ut förrän efter ett halvår med olika antibiotika.
Denna infektion jag har NU har jag ju gått med MINST sedan innan jul,
fick första kuren mot det 7 januari (blev bättre också men inte helt bra).
Så visst kan den nya värken kommit av det. Spännande! Blir värken
INTE bättre då jag ätit nya antibiotikan får vi se hur vi går vidare sa
hon. Mina höga vita blodkroppar gör att hon inte vill släppa det bara. 
Ska till henne på torsdag igen.
 

Rest in Peace Maj

Publicerat i: Döden, Vänskap Drömmar, sorg
Vad märkligt det är ibland. Härom dagen pratade jag med min syster
om en kvinna som jag gick tillsammans med på komvux för ca 20
år sedan. Vi hade många lektioner tillsammans och just svenskan
var bådas favoritämne, och vi var ganska lika i mycket där. Vi fick
bra resultat på prov och samarbetade en del. Båda hade en passion
för ORD, böcker, skriva och alla dessa berättelser omkring detta. Som
specialuppgift, en sorts uppgift för att få högsta betyg gjorde vi små
pjäser och poesiuppläsningar med allt vad det innebar i planering, 
repetitioner, rekvesita, story, poesi, och genomförning. Vi hittade en
gemenskap och hon peppade och berömde mig och jag henne. Hon
ville så gärna komma in på bibliotekshögskolan, fast hon var runt 45
i ålder. Även jag ville, men då hade jag ju redan fått stora problem
med ryggen och så genomgick jag en skilsmässa som fick mig att
tappa greppet om livet. Men Maj kom in!!! Så hon gick och utbildade 
sig till bibliotekarie och jag träffade henne många gånger efter det på
vårt stadsbibliotek här i Falun, där hon jobbade på barnavdelningen.
Vi kunde se henne några gånger i olika reklamsnuttar på TV och många
stadsvandringar och teatrar och högläsningsstunder blev det med åren.
Så hon har dykt upp många gånger i tankar och meningar då man kommit
in på ämnet svenska eller bibliotek. Bland annat frågade jag syrran då
hon var här i Falun och praktiserade på biblioteket för 2 år sedan, om
hon träffat Maj då. Men jag vet inte om hon redan då slutat, om hon var
sjuk. För idag såg jag att Maj inte finns kvar i livet längre. Hon har gått
bort efter en tids sjukdom. Det gjorde ont i mig att läsa. Jag tyckte om
henne, beundrade henne och jag var helt oberedd på att hon skulle gå
bort NU! Och just när jag pratat om henne igen.
Det känns som om tiden snurrar på fort nu, människor faller ifrån fort...
 
R.I.P. Maj! Christian älskade då jag läste högt för honom. Kan du ta över?
 
 

Det måste bli...

Publicerat i: Hälsa, Symboler Healar, Hopp, Sjukdom
 
 
Så har det gått en helg igen. Tycker nog den gick liiite fortare än den
brukar göra,av någon anledning jag inte vet. Har kommit på mig med
att ALLTID ALLTID ha huvudet fullt och sysselsatt med tankar, vad
jag än gör eller inte gör så är jag väldigt noga med att sysselsätta mina
tankar, mitt huvud med något heeeela tiden. Jag kan inte ens sitta och
röka eller gå på toa utan att nästan paniskt sitta med telefonen, reklam
eller någon bok. Har tänkt på det vid flera tillfällen och förstår nog att
det är en sorts flykt, men har struntat i det, antar jag...
I dag försökte jag mig på att vara i nuet då och då. Ute i solen lämnade
jag in telefonen, satte på mig solglasögonen och bara blundade och njöt.
Bilder kom upp under ögonlocken,  kändes som symboler, som ledtrådar,
som vägledning, men jag förstod dem inte riktigt. Jag, som sysslat med
tolkning av symboler, drömmar, tarotkort i så många år! Vad är det för
konstig spärr som reser sig inom mig då jag kommer i närheten av mig
själv och mina känslor??!!
 
 
 
Senare på dagen lade jag mig på soffan med
värmedynan under ryggen och satte på healingmusik ganska högt, för att
inte kunna distraheras av andra ljud än ljudet av vatten och healande toner.
Även då fick jag bilder, i massor, utan att veta vad de betyder. Men, även
om jag inte kan förstå det min hjärna säger mig så kändes det väldigt 
skönt att koppla av den, koppla bort styrandet av tankarna. Måste införa
det på daglig basis så jag får det som en naturlig del av mitt liv igen, få in
andligheten och den större helheten. 
 
 
 
Ska bli intressant att i morgon få besked om vilken sorts operation det ska
bli av foten/fötterna(?) Ska på röntgen och sedan direkt till ortopeden igen.
Huvudsaken för mig är att slippa den jädrans smärtan, för det är verkligen
olidligt nu. Hur kan det komma sig att snart sagt varenda led värker och
vägrar fungera som den ska? Jag tappar saker, kan inte öppna t.ex. burkar, 
kan inte lyfta armarna över huvudet för att ta ned något, kan inte bära stek-
pannor eller annat utan att handlederna viker sig, har svårt att få till krafter 
nog att resa mig upp från sittande, kan verkligen inte bära något med tyngd
och behöver inte ens göra något förrän det ska värka i lederna. Det är INTE
ledgångsreumatism. Det kom så akut, över någon dag bara och sprider sig
över kroppens alla leder. Man ska ta prover på mina binjurar på tisdag för
att se om de helt enkelt inte producerar någon kortisol för då kan man tydligen
få sådana symtom och problem, man kan tydligen få problem med binjurar
då man har utmattningssyndrom. En sak är säker, jag blir galen om det inte
blir bättre snart. Smärta i så ihärdig form är vidrigt även om det inte skulle
vara farligt. Vi får se hur det går. På ett eller annat sätt ska det väl bli bra.
Det MÅSTE bli bra. Som allting annat måste det bli bra...
 
Visa fler inlägg