I så många dagar (och kanske helst nätter) har vi känt en närvaro av
Christian. I alla fall förefaller det vara han.
Det sägs till exempel att det i drömmar kommer budskap från de som
lämnat oss och båda tjejerna har haft flera väldigt direkta drömmar med
just honom som huvudpersoner. Saker har flyttats, ändrats utan någon
förklaring, till  och med katterna har reagerat, Nataniel har reagerat,
och lukten av Christian bara så där helt plötsligt då man inte är beredd
på det har gjort att vi alla tre (jag och hans systrar) har känt närvaro av
honom. 
 
 
 
I kväll blev jag bjuden på finmiddag av mina tjejer. På ett ställe som
heter Blackstone Steakhouse. Har inte varit ut och ätit på sådant ställe
på många många år och det här stället var väldigt speciellt eftersom
man fick en hel bricka med en het sten på, där det man beställt stektes
vid bordet alltså. Jag valde oxfilé och rekommentationen var att dela 
filén och att vara uppmärksam på när den var klar. Åh herre jisses vad
gott det var! Med rökt vitlökssmör, bearnaisesås, pommes och en god 
sallad var det rena drömmen. ISKALL öl till gjorde det hela till en otroligt
god toppmåltid jag kommer att leva på länge. Efteråt deladde vi på en 
ostbricka som dessert innan vi tackade för oss. Fick träffa goaste
Cissi som jobbade där. Det var länge sedan vi sågs, men förr var hon
en väldigt välkommen gäst hemma hos mig. Det var hon och hennes
bror Claes som fixade julgran till mig för säkert 8-9 år sedan. Mina hjältar
det året. var mysigt att träffa henne.
Efter att vi ätit klart gick vi vidare. Prövade på tre andra ställen innan vi
hamnade på en av Erikas gamla arbetsplatser- Kings Arms. Fatta vad
mycket folk det var ute i kväll!!! Och så pass tidigt!
Vi satte oss bland glada "gubbar" och tjejerna hade roligt då de försökte
se ut någon lämplig kandidat till mig. Hahaha. 
 
 

Märkligt, men just där kändes det som om vi hade Christian med oss
på den fjärde platsen vid bordet. En av de sista sakerna Christian pratade
om med mig, var att han ville så gärna bjuda ut mig på mat och öl. Han
sa att han bjudit de andra men inte mig och han ville det så gärna. Han
och jag. Vi hade planerat att gå ut ett par veckor innan han gick bort, men
just då var Erika så otroligt sjuk så vi sköt på det. Sen blev det för sent.
Det kan bli så ibland, om man skjuter på saker. Det har gjort ont i mig att
vi inte hann gå ut tillsammans. Men idag kändes det verkligen som om han
var med oss. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att han var det!
I alla fall kommer jag att förvara denna kvällen i mitt hjärta. Var många
gånger nära till gråten. Jag fattar inte att alla tre mina barn blev så otroligt
fina!!!! Så fantastiska! Antar att många föräldrar känner så. Tycker att mina
tre barn blev så fantastiska MÄNNISKOR! Det handlar verkligen inte bara
om att få jobb, plugga, fixa villa, hund och barn. För mig handlar det så
otroligt mycket om att de blev så kloka, omtänksamma, empatiska, STARKA,
tacksamma, inspirerande, hoppfulla, glädjespridande, hjälpsamma, odömmande,
rättvisaoch mänskliga människor. Sedan att de är duktiga i skola och arbete
är en bonus. Ja, så ser jag det. Och kanske jag hade önskat att min
omgivning sett på mig på det sättet. För DET är inget man kan lära sig i skola.
DET är något man lär sig av livet och omständigheter, något man också
väljer att anamma. Att sätt att förstå på djupare plan, att livet är något större
än det man själv känner. VI, alla var och en, är bara en liten pusselbit av
 det stora pusslet. Så är det bara. Men alla fattar inte det. För vissa snurrar
universum bara runt dem själva.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Inte för att skryta, men det är sällan som jag misslyckats med maten. Idag
är en sådan där dag då jag gjort det. Jag måste ha glömt att jag saltat i vattnet
redan och saltat igen. Min potatis- och purjolökssoppa (som jag annars älskar)
blev "salty soap" med en touch av purjo och potatis. Christian skulle ha
skämts över den. Det är faktiskt han som introducerat just den här soppan
i familjen. Jisses vad han skulle skrattat. Nåja, jag får väl dricka dessto mer
så blir det nog bra. Var så hungrig nämligen. Nästa uppvärmning blir det med
broccoli eller något annat friskt i (kan ju inte slänga soppan)
 
 
Godis eller...
 
 
...ost? OST, of course
 
Blev en lååång tur i dag. Först till sjukgymnastiken, sen ner på stan och möta
upp Erika och gå runt lite vid alla matstånd och godisdiskar. Vi skulle luncha
tillsammans (väldigt ovanligt för min del), men det var så svårt att välja bland
allt som fanns. Var riktigt sugen på paella seafood men så bestämde vi oss
för någon sorts italienskt tunnbröd med parma, grönsaker och ost inrullat. Kan
inte säga att det var ett bra val, vi tyckte mest det smakade ingenting. Snopet,
men magen blev glad och lite ostar fick följa med hem också, och dessutom 
var det mysig stämning och bra sällskap så jag är nöjd ändå. Visst kikade jag
lite åt Strudelhållet men valde faktiskt ost i stället för sötsaker. Lättare att äta
också. Louise kom också förbi och kramades lite, hon var ute på jobb. Ingen
ro och ingen vila, men hon trivs väldigt bra som socialsekreterare. Så nog gjorde
hon ett bra val verkar det som. Härligt. Erika gick tillbaka till skolan
där det går hemskt bra nu. Hon stortrivs också och klarar med råge sin efter-
längtade högskolekompetens. Inte illa pinkat av en narkoleptiker! 
Efter den fina stunden var jag på ett möte som var lite si så där, men man kan 
inte få allt här i världen så... Jag antar att det är saker jag fortfarande ska lära
mig i det här livet. Någon ger mig intensivt av de läxor jag ska lära. 
Nå, det kändes i rygg och fötter och armar och och och när jag gick den sista
biten hemåt. Blev liiiite svårare att känna solen och se färgerna just då, men
jisses vad fin höstdag vi har haft! Man blir lite melankolisk, har alltid haft lätt
för det på hösten och nu ännu mer så klart. Hösten innebär så många datum
och påminnelser som varit svåra och fortfarande är. Så tror jag att det alltid
kommer att vara, för alltid och evigt. Man behöver den biten också, även om
många tror att det bästa man kan göra är att fly från jobbiga känslor. Vad
har man då att jämföra med? Vilken dag är toppen då? Typ... För Christian
var hösten just så, bitterljuv som han sa. Så han får ta lite större plats under
våra höstar... Jag undrar om han fanns där och tog emot sin gudfar förra veckan.
Han och hans farfar... Ååååj, det gör mig så ont, att de har det så svårt nu, alla
anhöriga som förlorade sin bror, far, make, son, och vän. Känns sorgligt för mig
naturligtvis också, det var ju flera år då jag tillhörde den familjen. Men det går
inte ens att jämföra, över huvud taget, med deras sorg. Det var ju så onödigt,
så oturligt, så chockartat. Christians far är alltså bror till den bortgångne. Hårt.
Så tätt inpå sin förlust av son. Lider med honom.
Oj vad törsten satte in nu! Det blir mycket vatten i kväll, det känner jag det. Ska
bara sitta vid TVn och datorn och dricka vatten och lyssna på insamlingsgalan 
och klappa katter så gott det går utan att axlarna sätter stopp. 
 
Visa fler inlägg