I dag är det midsommar säger dem. Mysigt. Midsommar kommer nog
alltid ha en speciell betydelse för mig. 1. Träffade Christians pappa Ingemar
på midsommarafton, förlovade mig med flickornas pappa Mikael på
midsommarafton, träffade Peo på midsommarafton. Det vill säga, många
känslosamma möten har skett på midsommaraftonen i mitt liv.
Jag ser glada barn dansa runt midsommarstången (på bild) och känner
glädjen i deras bröst. Jag tänker på alla de gånger jag varit med mina barn
vid en blomstrande stång och dansat "Små grodorna", tagit lotter, kastat
hästsko och köpt glass. Tänker tyvärr också på den gången jag inte var 
som jag skulle, utan hade druckit fast jag hade barnen, var tillsammans
med deras faster och kusin och firade rejält. Min yngsta fick hög feber.
Jag fattade inte det eftersom jag druckit. Jag ville bara känna mig fri och 
"lycklig" antagligen. Kommer aldrig att förlåta mig själv för det.
 
 
 
Allt JAG varit med om och gått igenom ger mig en syn på och en åsikt
om vad jag tror är bra och dåligt för barn. Så klart. Är väldigt tacksam att ha
fått möjligheten att bygga upp det BÄSTA med mina barn och sedan mina
barnbarn. Nåja, det var några år sedan nu. Men jag kan inte
låta bli att tänka på det då jag ser och hör vuxna gå förbi
med sina barn nu på kvällen och låta mer än överförfriskade, barnen gråter
och ingen verkar ha koll på någonting.
 
 
 
Det har regnat bra nog idag. Är länge sedan midsommar var så kall och blöt. 
Faktiskt så tror jag att det kanske hjälpt mig i att inte känna mig så ensam.
Inte illa ment alls, jag KAN vara väldigt glad för andras skull, men just i år
kanske det var skönt för just MIG att det inte var så fint väder. Har gått riktigt
bra faktiskt. Har ätit lite sill och färskpotatis, gravad lax, ägg och hemmagjord
hovmästarsås. Så har det varit mycket musik. Först typisk midsommarmusik 
på P4 Dalarna och så lite på Youtube och sen Tomas Ledin på TV.
Rökelsen som Christian älskade har stått tänd hela dagen, ljusen tända
och känslan av att han är med och skalar sin potatis och njuter av varje
tugga...
 
 
När jag går ut och sitter på altanen hör jag Ebba Gold, som om de
vore på gården bredvid, i vissa vindpustar. Det är fullt ös på stan
i kväll; Falu folkfest har startat på riktigt. Vill man bara höra musiken
kan man sitta hemma på balkongerna och lyssna likaväl. Man ser
varken de som spelar eller folket som är där och lyssnar och festar
runt. Så om det är stämningen och mötet med människor man vill
ha så blir man besviken hemmavid. Själv känner jag en viss saknad
från den tiden man var med och gjorde något roligt, då kroppen klarade
av det, då själen inte hunnit sargas så svårt att man inte vågar något
alls längre. Konstig nog vet jag att vore jag med där i vimlet så skulle
jag inte ha någon som helst problem med det, tvärtom. Men ändå är
det långt till att ta steget. Har varit med om så mycket. FÖR mycket.
Men det är bara jag själv som kan hela detta inom mig. För att komma
dit måste kroppen få hjälp först, för på senaste halvåret är det den som
tagit musten ur mig så fort jag kommit en bit på väg. Men jag ska dit.
 
 
 
En annan saknad jag per automatik känner då jag hör musiken från stan,
är saknaden efter Christian. Han älskade sådana tillställningar, han älskade
musik och folk och stämningen. Sommaren var hans tid, då mådde han
som bäst - utom sista sommaren då (men han var på Sabaton och orkade
med en och annan grej som Seaside och andra bröderna Christensson-
träffar i gräset, vid vattnet, i parken. Då satt de och drack lite och pratade
och skrattade. Åh vad han levde upp sådana stunder. 
I dag är en sådan kväll då han skulle mött upp någon/några av sina syskon,
kanske sin far, kanske någon tjej, och haft kul. Han skulle ringa och skratta
och prata högt och vara så där kärleksfull som han alltid var då han ringde.
Kanske du kan vara på alla festivaler och konserter nu gubben. Men jag får
fortsätta vänta på dina telefonsamtal, det kan man inte komma ifrån. Och
jag saknar det så förbannat!
 
 
 
Inomhus lyssnar jag på massor av bra musik i kväll. Skavlan bjuder på en
musikkavalkad från programmen 2009-2014. Det är Cat Stevens, September,
Robyn, Håkan Hellström, Alicia Keys och en massa andra bra sångare. Man
blir inte direkt mindre nostalgisk av det. Finns så ootroligt mycket bra musik
i denna värld! Har fortfarande lite jobbigt med att lyssna, särskilt från dåtid.
Inte bara av en anledning utan där är många. Återigen detta med att ha haft
en tid som nu är bakom mig, att tiden fått en annan betydelse och ett annat
sätt att vara för mig. Och så klart alla dessa människor man förlorat. Sen
beror säkert en del också på att man börjar bli lite äldre, är ensamstående och
kanske letar efter meningen med livet och kärleken. Allt blir jag på något vis
påmind av på ett starkare vis av musiken. Finner ingen healing riktigt i det än.
Men det kommer...
 
 
 
Jag lägger tarot igen. På riktigt. I går kom Ammie mitt i en läggning, och då
hade jag inte lagt kort på länge länge, och så dyker hon upp mitt i! Vi brukade
lägga en del tillsammans, var faktiskt en bra kombination med oss två, både
för andra, varandra och för oss själva. Ja, Ammie känner ju på sig så det var
väl egentligen inte konstigt att hon kom just då. Vi lade en stor stjärna för henne
också, så klart. Sedan satte hon sig och tog emot lite info från en annan
dimension medans jag lagade lite mat (rödbetsbiffar, tofu, ris och majs med en
liten vitlöksyoughurt åt oss. Efter att vi ätit läste hon vad hon fått till sig och
helt plötsligt brast det, så vi satt och pratade i timmar om tiden då allt med
Christian hände, tiden efter, om hur han kan ha känt, hur jag kände, vad jag
minns och vad hon minns, hur allt har förändrat allt, hur synen på liv och död
ändrats, och egentligen om ALLT. Hon frågade och jag svarade, hon sa hur
hon tänkte och jag sa hur jag tänkte, vi skrattade och grät floder och det gick
inte att sluta. Hon är seriöst den absolut finaste människa jag vet, hon bjuder
på sig själv, hon låtsas inte; är hon ledsen då visar hon det, inte ett dugg rädd
att prata om eller fråga om någonting fast hon vet att det gör ont av förtvivlan
i både henne och mig. Hon kommer åkande med sin bil och hälsar på, när som
helst och hur som helst. Är hon i behov av att prata av sig, vet hon att jag
är i behov, ja då kommer hon. Jag älskar henne verkligen. 
Så idag har jag försökt smälta lite av gårdagen, Ammie kom en sväng i dag
med, en kortare sväng. Jag har gått djupare i tolkningarna från igår och inser
att jag är dum som inte kommer ihåg hur oerhört mycket det gör och hjälper
en med det inre med tarot. Det är ju terapi, det är ju tecken, symboler som 
precis som drömmar vill visa oss något. Väldigt skön känsla att hitta det igen.
Ska lägga för någon annan också så jag kommer igång igen med det. Vet att
gör jag det så kommer skrivandet mer avslappnat igen, kreativiteten så jag
kan pyssla, horoskopen kan komma tillbaka (har inte ens gjort ett årshoroskop
ju, vilket jag brukar ha gjort redan i januari och inte bara för mig då), ja det
mesta lossnar nog då. Vore sååå skönt...
 
 

"One" och ögonen tåras

Publicerat i: Allmänt, Christian, Erikas sång, MUSIK, Sakna, Sorg Christian, Erikadesirée, One
Vet inte varför, men jag tänker på dig Christian då Erika sjunger den
här <3
Tårarna rinner. Man känner känslan, smärtan i rösten. "...one life...
carry each other..."
 
https://www.youtube.com/watch?v=gi5C3jtjokg&index=1&list=PLawehn
_MMPFhb7G4n70CUZG2oNQzrfFpV
 
 
 
 
"One"

Is it getting better
Or do you feel the same
Will it make it easier on you now 
You got someone to blame
You say...

One love
One life
When it's one need
In the night
One love
We get to share it
Leaves you baby if you 
Don't care for it

Did I disappoint you
Or leave a bad taste in your mouth
You act like you never had love
And you want me to go without
Well it's...

Too late
Tonight
To drag the past out into the light
We're one, but we're not the same
We get to 
Carry each other
Carry each other
One...

Have you come here for forgiveness
Have you come to raise the dead
Have you come here to play Jesus
To the lepers in your head

Did I ask too much
More than a lot
You gave me nothing
Now it's all I got
We're one
But we're not the same
Well we 
Hurt each other
Then we do it again
You say
Love is a temple
Love a higher law
Love is a temple
Love the higher law
You ask me to enter
But then you make me crawl
And I can't be holding on
To what you got
When all you got is hurt

One love
One blood
One life
You got to do what you should
One life
With each other
Sisters
Brothers
One life
But we're not the same
We get to 
Carry each other
Carry each other

One...life

One
Visa fler inlägg