Inte hade jag kunnat tänka mig att det kunde vara så underbart att
gå till tandläkaren! Men då den protes jag hade dök ner i toastolen 
och vidare ner i rören för flera veckor sedan, har maten varit ganska
enahanda och tråkig. Dessutom är det ovant och besvärligt med de
andra tänderna som liksom skaver i tandköttet. 
Tandläkaren var helt fantastisk måste jag säga. Han frågade om jag
någon gång fått någon diagnos eftersom tänderna började smula sig
sönder och samman redan innan jag var 30 år och då även andra i
familjen har/har haft samma problem med söndersmulade tänder så
beror det oftast på något som jag inte ens kommer i håg vad det hette.
Detta går nämligen i arv. Men bara det att han frågade gjorde att han 
kändes riktigt bra. Han ska dessutom skriva ett kostnadsförslag till
sociala (JAG har inte inkomst nog för tandvård) för han tyckte verkligen
att saker var felgjorda sedan tidigare. Jag har nog inte haft så stor
tur med tandläkare i mitt liv. Till nu. Det skulle inte ta mer än 2-3
veckor innan det är klart och det tackar jag för. Skönt att kunna le
ordentligt igen. 
 
 
 
Har varit väldigt folktomt här hemma ett tag nu. I och för sig har inte
jag varit lika mycket hemma så det har varit fart ändå. Men ibland
har det varit tomt. Äldsta dottern har verkligen fullt upp inför flytten
nu (får nyckeln till huset på tisdag), jobb, barn och allt däremellan. 
Fattar inte hur hon hinner och orkar. Yngsta dottern har varit här någon
gång då och då som hon brukar. Så gott att få kramas och pratas en
massa. Hon har också ganska fullt upp med studier (hon har ju för 
sjutton väldigt många ämnen med olika nivåer nu och allt det har hon
pluggat sig till under de här två åren med sorg, narkolepsi, reumatism
och en massa andra svårigheter!) Dessutom tränar hon mycket nu.
I onsdags fick jag besök av mitt f.d. dagbarn och tillika Christians bror,
den äldste av dem (på pappans sida). Blev väldigt glad, då det var
ett tag sedan. Nu kom han cyklande (med cykelhjälm som en självklar-
het efter farbroderns bortgång- han blev påkörd av en bil då han cyklade)
och hade en stor burk med bondsoppa, som han gjort på jobbet, med sig
till mig. Jag fick se tatueringen han hade gjort på armen som ett hedrande
av Christian. Bilden har Christian ritat förr och vi har den på väggarna
lite här och var i familjen och hos vänner (efter vår utställning om döden
och sorgen, som vi hade ett tag efter hans död). Men det är bara han som
har den intatuerad på armen också. Den var så fin och på något knasigt
vis ser det ut som ett självporträtt på ett komiskt vis, med skägget och
det glada grinet/smilet. Vi pratade en hel del också. Är så skönt att kunna
prata om saknaden och så med någon som känner lika. 
Något jag kom att tänka på och också sade till honom var att det gått så
otroligt bra för alla Christians syskon. De har varit otroligt starka och
tagit sig framåt i en ny tillvaro utan sin idolbror; jobb, studier, och allt
runt omkring. ALLA sex syskon! Vad stolt han skulle varit! Och ÄR! 
Samma kämparglöd som i honom själv då han levde. 
 
 
 
 
Jag har möblerat om helt i mitt sovrum och jag trivs så otroligt bra där
nu! Jag har ju inga armar att slita med så ryggen och benen fick dra det
mesta och allt gick skapligt bra. Fick ta många många pauser och det  
tog mig tre dagar med det sista pysslandet och iordningsställandet, men
det blev verkligen luftigt och mysigt. Dessvärre offrade jag ii och med
detta de senaste nätternas sömn mer eller mindre. För, trots att jag inte
tyckte jag använde armarna så måste jag ha spänt dem då jag tagit i,
för det gör verkligen vidrigt ont hela dagarna men värst på nätterna och
på kvällen innan jag äntligen somnar (vet inte hur jag ska ligga alltså).
Tydligen blir musklerna superirriterade och spända av de inflammationer
som är i axlarna och slemsäckarna där, även om man inte använder
musklerna. Så nu har jag varit så svullen om minst en av händerna och
det har stuckit som nålar ut i fingrarna. Dessutom har smärtan krupit
in i nyckelbenet på vänster sida. Det är så annorlunda mot till exempel
höften eller ryggen eller benen som har varit jobbigt i flera år till och
från. Den här smärtan bränner och molar heeeela tiden. Tänk dig det
dygn efter dygn och inget hjälper. Antar att jag måste skaffa en mitella
ändå och vila åtminstone vänstersidan lite ibland. För det går inte att
ha så här ont längre, att vara tvungen att profylaxandas för att härda ut
emellanåt, att nästan spy av smärtan som blir då jag råkar röra till armen
på ett obetänksamt sätt. Men jag MÅSTE ju också, eftersom jag är ensam.
Ingen kan serva mig. Å andra sidan borde jag tydligen inte ha trott att
jag kunde möblera om mitt i allt. Men hur i hundan ska jag kunna vänta
med det i kanske 1 1/2 år till??? Det blev bra psykiskt. Men jag behöver
kunna sova faktiskt. Blir så långa dagar då jag inte kan göra något 
speciellt heller, utan sällskap, svårt att koncentrera mig på pluggandet.
MEN, det är väl just pluggandet som tar mig igenom tiden, såå himla
intressant. Så otroligt givande! Så mycket som jag trodde jag bearbetat
och lärt mig tidigare men som inte förrän NU faktiskt verkligen faller på
plats. Jisses! Jag fattar verkligen vad min kompis menade med att den
är skitbra även för mig (och henne). Men det tråkiga är att man till just
den här kursen inte fått så mycket pengar, så ingen föreläsare kommer
och det känns lite futtigt med vad läraren själv kan ge. Vi får mest prata
i grupper och det har varit många som inte läst litteraturen, så jag har
fått ta stor bit där men det gör ju inget. Vid nästa tillfälle har inte JAG
läst, har inte råd att köpa den boken, det känns tråkigt eftersom det är
just litteraturen som ger något. Litteraturen är fantastisk. Och lärorik som
sagt. 
 
 
 
Nu är det Idol som gäller. Och i morgon börjar Så mycket bättre! Yes, 
äntligen något att se på lördagar!!!

Jag protesterar!!!

Publicerat i: Barnbarn, Döttrar, Födelsedag, Stolthet Begåvning, Christian, Erfarenheter, Kärlek, Presenter, Saknad
Blev en rejäl runda på sta'n idag. Tillsammans med tjejerna och en liten
Buster sovandes i barnvagnen irrade vi runt och letade passande små
presenter till storebror Nataniel. Födelsedagen var redan i söndags, 
men det är "pappas vecka" så han får fira sin femårsdag med oss i helgen
i stället. Det önskades guld- och silverpennor - han älskar allt som glittrar
och glimmar, precis som morbror Christian gjorde - så det fick bli sådana
och en liten bok med mandalamotiv (också något som hör till favorit-
sysselsättningarna; måla mandalas) och så små bokstavsstämplar. Han
är, till mormors (och mammas) stora glädje, en riktig pysselgubbe. Det 
går verkligen i generna.
 
 
 
Det var verkligen jättemysigt att gå runt där med tjejerna och njuta och en
liten fikapaus hann vi också med, På Waynes, med semla! Då passade
Buster på att vara med och bestämma lite också. Inte ville han ligga i vagn
då det fanns en moster att sitta i knä hos eller en mamma med sina goa
matbehållare. Det är obetalbart då man belönas med stora leenden och en
massa joller då man pratar med honom. 
Då vi gick ifrån caféet stannades äldsta dottern 2 gånger för att bli gratulerad
till tjänsten hon fick idag. Får inte skvalla riktigt än vad det är för arbete, men
kan viska att det är ett chefsjobb och att det säkert är många som blir lite
chockade. Hehe. Hon förtjänar det så in i norden!!! Men visst känns det lite
mysko, som att hon "vuxit förbi" mig/oss som föräldrar på något vis. Och så
ÄR det ju också på sätt och vis. Är så STOLT över vad duktig hon är. SÅ
himla STOLT. 
Förstår inte hur mina barn kunnat bli så otroligt fina människor!!!! De gör mig
så stolt och lycklig, alla tre. Att de sedan också är så starka och duktiga och
kloka är stor bonus. 
 
 
 
Efter fikat styrdes stegen mot BR; papparstallrikar, servetter och ballonger
och så'nt med önskat fotbollstema hittades där. Men det är sjukt vad mycket
dyrare vissa saker är där mot på till exempel Åhléns (dit vi gick sedan). Är
ingen som helst skillnad på innehåll, enbart priset skiljer. 
Vi avslutade hela rundan med att handla mat på Hemköp, som numera är
den matvarubutik som ligger närmast bussarna. Jag styrde kosan mot nya
favoritavdelningen, grönsakerna och letade reda på zucchiner. Några små
ojämnt formade ligger på en hylla och prislappen sitter där på hyllkanten. 
Jag var tvungen att be Erika kolla om jag läst rätt. 39.90 STYCK!!! För ytte-
pyttesmå. Det sved i mig men jag kunde inte ta någon sådan, räckte inte
till EN måltid ens (brukar dela dem på 2-3)! Och jag som använder den som
ersättning för så mycket, i nästan all mat. Zucchini, färsk bladspenat och
grönkål. VARFÖR är färska grönsaker så jädrans dyrt? Särskilt de riktigt bra
och nyttiga. PROTEST! Tanken på den dyra zucchinin följde mig med bussen
hem. Men väldigt nöjd efter en rolig och mysig eftermiddag med mina finaste,
det är jag. Verkligen. Känns som om det lossnat en del. Trots häftig saknad.
 
Visa fler inlägg