SATURNUS
 
Saturnus som följeslagare till Jupiter gör att man får kämpa hårt för att få lite lycka och tur, man har aldrig bara glädje inom sig, utan livet och glädjen kantas samtidigt av otur, olycka och tyngd. Har man dessutom planetparet i tionde huset med din MC nära, innebär det att ditt arbetsliv blir tungt. Jahaja. Vilken nyhet! INTE. Alltså ni anar inte vad horoskopen kan berätta om er och för er!!! Försöker gå lite djupare in i detta just nu och fick bra hjälp i går från personer i en FB-grupp (där faktiskt flera kända astrologer är med, bland annat några av mina favoriter och som lärde mig från början det jag kan, då för 30 år sedan när jag började. De talade också om för mig att jag verkligen borde jobba med något hemifrån, att jag har en ovanlig förmåga till empati och till känslor i stort och att jag borde använda mig av det kanske då jag eventuellt hittar på något att göra hemifrån. Mitt sjätte hus som handlar om hälsa, sjukdomar, kost, hobbies, dagliga sysslor, rutiner är väldigt stort i mitt horoskop. Då blir även det tolfte huset väldigt stort (LIKA stort) och det handlar om avskildhet, tro, institutioner, det undermedvetna, offervilja, eventuella psykiska problem, att osjäl- viskt arbeta i kulisserna. Så intressant så man smäller av när man kollar upp varje liten del av ett horoskop. Så många förklaringar och aha-upplevelser. Fick också en massa tips, bland annat på väldigt informativa videon på Yotube, på engelska. Fastnade direkt. Hur som helst är astrologi inte oföränderligt, naturligtvis kan vi då vi blir medvetna om "varför" ändra på saker med oss själva för egen maskin. Men horoskop (födelsehoroskop) ger en verklig skjuts på vägen - OM MAN VÅGAR SE och ta till sig. Man kan inte välja bort det "dåliga" och ta till sig det man vill bara, det är ju att lura sig själv och hjälper ingen, särskilt inte den som gör så. Men så klart får jag viss förståelse för mitt liv hittills, av planetparet som lite jobbar mot varandra fast i kombination med varandra, inte så kul. Men oftast brukar personer med de konstellationerna bli framgångsrika senare i livet fick jag veta... ;-)
 
 
 
 
I dag är det midsommar säger dem. Mysigt. Midsommar kommer nog
alltid ha en speciell betydelse för mig. 1. Träffade Christians pappa Ingemar
på midsommarafton, förlovade mig med flickornas pappa Mikael på
midsommarafton, träffade Peo på midsommarafton. Det vill säga, många
känslosamma möten har skett på midsommaraftonen i mitt liv.
Jag ser glada barn dansa runt midsommarstången (på bild) och känner
glädjen i deras bröst. Jag tänker på alla de gånger jag varit med mina barn
vid en blomstrande stång och dansat "Små grodorna", tagit lotter, kastat
hästsko och köpt glass. Tänker tyvärr också på den gången jag inte var 
som jag skulle, utan hade druckit fast jag hade barnen, var tillsammans
med deras faster och kusin och firade rejält. Min yngsta fick hög feber.
Jag fattade inte det eftersom jag druckit. Jag ville bara känna mig fri och 
"lycklig" antagligen. Kommer aldrig att förlåta mig själv för det.
 
 
 
Allt JAG varit med om och gått igenom ger mig en syn på och en åsikt
om vad jag tror är bra och dåligt för barn. Så klart. Är väldigt tacksam att ha
fått möjligheten att bygga upp det BÄSTA med mina barn och sedan mina
barnbarn. Nåja, det var några år sedan nu. Men jag kan inte
låta bli att tänka på det då jag ser och hör vuxna gå förbi
med sina barn nu på kvällen och låta mer än överförfriskade, barnen gråter
och ingen verkar ha koll på någonting.
 
 
 
Det har regnat bra nog idag. Är länge sedan midsommar var så kall och blöt. 
Faktiskt så tror jag att det kanske hjälpt mig i att inte känna mig så ensam.
Inte illa ment alls, jag KAN vara väldigt glad för andras skull, men just i år
kanske det var skönt för just MIG att det inte var så fint väder. Har gått riktigt
bra faktiskt. Har ätit lite sill och färskpotatis, gravad lax, ägg och hemmagjord
hovmästarsås. Så har det varit mycket musik. Först typisk midsommarmusik 
på P4 Dalarna och så lite på Youtube och sen Tomas Ledin på TV.
Rökelsen som Christian älskade har stått tänd hela dagen, ljusen tända
och känslan av att han är med och skalar sin potatis och njuter av varje
tugga...
 
 
Vilken vecka! Stora steg har tagits och gett vissa resultat, väntar på
resterande. Något viktigt jag lärt mig IGEN är att "be om hjälp" och
"ensam är inte alltid starkast". Jag har åter igen fått veta att jag måste
vara otroligt stark som klarat det jag klarat själv och under så lång tid.
Och jag som känt mig SÅ värdelös, svag och dålig! Nu har jag lämnat
över lite så får vi se vad det ger. Jag hade inte kunnat göra mer i alla fall.
 
 
Efter att igår varit på språng i nio timmar; först in till sociala för att be om
hjälp och sedan till lilldottern och hjälpt henne organisera packning av 
hem, samt hjälpt till med detta, så kunde jag inte röra mig på kvällen. 
Jag  var sååå "tung" i hela kroppen och andades tyngre än en elefant.
Visste redan då att jag skulle ha ont redan då jag vaknade i dag. Men
jag var oerhört nöjd med mig själv och med dagen, både då jag var på
soc och då jag var med Erika -blir som vanligt mycket mysigt prat och
så bjöd hon ju på glass :-D
 
 
Idag hade jag tid hos läkaren klockan tio och eftersom jag vaknade med
väldig värk och stelhet (har så svårt att klä mig själv och än värre att gå
i normal takt - blir mer ett linkande)  så tog jag en halvtimme på mig bort
till vårdcentralen som ligger ca 7-800 steg bort (ja, jag räknade en gång
då jag hade tungt att bära från Willys som ligger precis mitt emot). 
Läkaren var väldigt bra. Har haft henne för ca ett år sedan i ett akutärende
och minns att jag gillade henne då också. Jag gav henne min skrivna lapp
där jag antecknat vad jag hade för funderingar och problem, vilka recept
som behövde förnyas och frågor kring prover. Så förklarade jag att ett av
mina problem nu ÄR just att tala sammanhängande och att minnas. Så
med det började vi och det fungerade jättefint. Hon sa att sköldkörtelvärdena
måste höjas så Levaxindosen ökades. Hon medgav att många av mina
symtom kan hänga ihop med sköldkörteln eftersom "dennes funktion i 
kroppen är långt mer komplicerad och stor än man kan tro". Men att ge
Liothyrin innan man prövat öka Levaxin var ingen bra lösning så det blir
 i så fall en sak för endokrinologen om ingen bättring blir av höjd dos. Men
det som var så intressant var att hon faktiskt pratade om att det är SYM-
TOMEN och måendet - inte först och främst värdena - som är viktigast
och ger mest upplysningar till läkaren. Precis som de skriver i Sköldkörtel-
föreningen!!! Första läkaren som INTE bara går på värdena av TSH, som ju
bara är ett av de värden man ska ta med i beräkningen (mig tar de 3 värden
på; TSH, T3 fritt, T4 fritt), i alla fall första som jag träffat utöver kirurgen.
Sedan hon så undersökt knän, höfter, axellederna och överarmarna sa hon
att hon starkt trodde att jag har akut polymyalgia rheumatica, vilket ju var
samma som läkaren sa i början på denna utveckling runt jul/nyår (hon menade
ju sedan att då inte sänkan var höjd så var det inte det). Denna läkaren 
menade att det fanns andra prover som kunde visa på det så vi får väl se.
Hur som helst så testade hon på lite olika sätt och kom fram till att muskel-
styrkan var väldigt nedsatt mot tidigare undersökningar och just det har ju
skrämt mig de senaste månaderna (inte kunnat bära kartonger som vanligt,
inte kunnat bära Buster, skakat och darrat då jag burit något över huvud taget,
svårt att resa mig från stol, soffa, säng osv). Var så jädrans skönt att veta
att det INTE varit och är inbillning! Även om det skrämmer. Hoppas ju på att
få hjälp med den biten nu då. Och så märkte hon svullnaden över knä't på
vänster sida och lite grann på höger och trodde att det är artroser, så hon
skulle skicka remiss på röntgen av dem.
 
 
 
Läkaren talade också om levern igen, även om värdena förbättrats (hon trodde
kostförändringen - alltså inte rött kött - hjälpt till att förbättra) så har jag enligt
röntgen leverstiatos (tror jag det hette - alltså fettlever) och hon ville utreda det
mer eftersom det kan höra ihop med så många andra sjukdomar och påverkar
också sköldkörteln samt vice versa. Eftersom jag har DET, högt antal leucocyter,
högt Ferritin så har jag någon form av inflammatorisk process i kroppen, vilket
kan vara allt från leder/muskler till chrons, cancer, lungorna osv. Så det har
också idag gjorts en djupare utredning med nya blodprover som aldrig tagits.
Att jag är så väldigt trött, svag, slut och så är också något som skulle tas mer
på allvar menade hon. Men en del av tröttheten upptäckte hon anledningen till
på slutet av tiden då hon tog blodtrycket. Har ju haft för högt blodtryck vid flera
tillfällen under vintern, men nu sa hon att "så där lågt blodtryck ska du inte ha,
då måste vi göra något åt det, det kan förklara lite av din trötthet, du kan svimma,
och bli yr och bli tungandad." Tungandad ja, jag har ju känt det och sagt att
det känns inte som ångest, men nästan. Nåja, nu ska jag för första gången sedan
jag började med mina blodtrycksmediciner MINSKA dosen till halva och pröva så.
Går inte det får jag öka igen. Spännande. 
SÅ, sammantaget blev det både det ena och det andra. Ökade på ett håll och
minskade på ett annat (nåja, ökade på två håll; vikten hade också ökat med 3 kilo
vilket förklarades av sköldkörteln och att jag inte kunnat gå som vanligt). Prover
är tagna så det är bara att invänta svaren för att se vad som händer härnäst. Vi
disskuterade kortison, som hon också ville vara restriktiv med då jag har hög risk
som det är med benskörhet, eftersom de kan orsaka och förvärra deprission(?!?),
ökar risken för och förvärrar diabetes och så var det en till anledning som jag promt
inte kommer på nu. Jag svarade henne med att jag naturligtvis förstod, MEN att
jag kommit till den punkten i mitt liv då jag hellre tar de riskerna än blir ännu mer
isolerad på grund av att jag inte kan röra mig, inte orkar, inte har någon chans
till ett LIV. Hon förstod mig sa hon. ÄR det Polymyalgia rheumatica MÅSTE de
ge kortison för det är det enda som hjälper. Så det blir en väntan nu då. 
 
 
 
När jag tagit mig hem igen, och det var jobbigt kan jag säga för jag bar på fil och
lite annat "tungt", så kände jag att jag var tvungen att vila. Så jag tog spikmattan,
satte på meditationsmusik och SOV i 2 1/2 timme utan att fatta att jag somnat
först då jag vaknade! Jösses vad det behövdes. Och det är det som är det trökiga,
ATT det behövs! Men efter det kom jag igång och kikade in på Mina sidor vid hög-
skolan (jajamensan, har fått papper och mail därifrån). Ser verkligen intressant ut!
Hoppas och tror att jag kommit in men vågar som vanligt inte ropa hej förrän jag
fått en bekräftelse på det. Var ju trots allt lite sen med ansökan så det beror på då.
Ser också jättemycket fram emot att vara hos syrran, eller åtminstone i hennes 
hem över midsommar (Erika bor här då) och passa katterna. Goa, fina vänner från
Borås kommer också och bor i huset med mig så det blir kul. Så får jag träffa kära
pappa och hans fru lite också. Saknar... Har jag tur får jag också träffa mamsen
och hennes man. Har varit tufft att inte kunnat/orkat åka och hälsa på dem på så
länge. Särskilt då jag märker att det går fort med vissa saker. 
Så får jag andas lite NATUR också. Woaw vad underbart!!!
Tar med mig både tarot och astrologi, skrivandet och en datorn, och hoppas på en
massa inspiration och liiite lugn ibland. 
Visa fler inlägg