Det är tungt idag. Att andas, att känna, att minnas, att önska, att sörja,
att "fira", att finnas...
Idag borde det ha varit en dag att glädjas, att skratta, att älska, att äta,
att fira, att kramas, att prata, att umgås, att inte bara finnas utan också leva.
I dag skulle jag ha velat säga: "Grattis min älskade son, på födelsedagen".
 
37 år skulle du ha fyllt idag om du fått leva. Klockan 16.55 i dag för 37 år
sedan valde du att göra debut i jordelivet. Med massor av ljust, lockigt hår,
en envis och stark kropp, lite "solkysst" hud (av gulsot) och ett skrik som
talade om att NU, NU är jag här!!!
Vi var lyckliga, din far och jag. VÅRT älskade lilla barn hade kommit, lite 
tidigare än beräknat, men ack så otroligt välkommet. Som vi älskade dig
från första stund!
Det fanns risker; jag hade haft röda hund under graviditeten, så du fick "bo"
din första tid på ett isolerat rum, i en kuvös med lampa (pga gulsoten), och
det togs många extra prover och gjordes flera olika prover på dig, för att se
att du inte fått några men efter min röda hund. Så fortsatte det under flera
år framåt. Årliga kontroller; hörsel och syn allra mest. 
Du kan ju tänka dig först oron och sedan lyckan över att du föddes helt frisk
och utan några som helst men! 
På BB kallades du för "lilla ängeln" på grund av ditt hår (keruber anses väl
ha lockigt ljust hår av någon anledning), och det var vad du blev. På många
vis. Jag är och var så otroligt stolt över dig som människa. Jag tror faktiskt
att du visste det, för jag sa det ofta. Värdet som människa, vad som verkligen
räknas och är värt något i slutänden. ALLA säger att du verkligen ALDRIG
dömde någon, att alla i din närhet betydde så mycket för dig - hur de än var
och gjorde (just DET är bevis på att du aldrig dömde, alla hade sitt värde).
Du var verkligen otrolig på det viset. Det är ingen efterhandskonstruktion,
ingen försköning, inget man bara säger. Just den biten drar alla upp då de ska
berätta eller säga något om dig. Mitt mammahjärta sväller. 
Visst fanns det stunder då oro och mamma-ilska kom också. Stunder då jag
undrade hur det skulle bli, då jag var arg över mobbande klasskompisar, då jag
blev besviken och orolig precis som andra mammor blivit över sina barn. Allt
var inte direkt lätt för dig och för oss. Och som nog alla mammor skulle göra
om de förlorat sin son/dotter, så finns det så mycket jag velat ha gjort och så
mycket jag önskat varit ogjort. Men nog är jag ledsen över att ni - mina barn -
inte haft mycket till släkt eller andra som brytt sig om er. Särskilt för dig gubben,
eftersom det nu är för sent. Men vi kan ju inte styra över andra...
Det är ingen helgonförklaring jag vill dela med mig bilden av. Men du var och 
kommer alltid finnas kvar i folks hjärtan som, en fin människa. DET min vän,
är inte alla som kan skryta med efter ett väldigt mycket längre liv ens.
Så jag "firar" att du föddes, i dag för 37 år sedan och att jag fick ha dig i min
närhet under hela 34 år!!! 
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE CHRISTIAN! 
 

Jag protesterar!!!

Publicerat i: Barnbarn, Döttrar, Födelsedag, Stolthet Begåvning, Christian, Erfarenheter, Kärlek, Presenter, Saknad
Blev en rejäl runda på sta'n idag. Tillsammans med tjejerna och en liten
Buster sovandes i barnvagnen irrade vi runt och letade passande små
presenter till storebror Nataniel. Födelsedagen var redan i söndags, 
men det är "pappas vecka" så han får fira sin femårsdag med oss i helgen
i stället. Det önskades guld- och silverpennor - han älskar allt som glittrar
och glimmar, precis som morbror Christian gjorde - så det fick bli sådana
och en liten bok med mandalamotiv (också något som hör till favorit-
sysselsättningarna; måla mandalas) och så små bokstavsstämplar. Han
är, till mormors (och mammas) stora glädje, en riktig pysselgubbe. Det 
går verkligen i generna.
 
 
 
Det var verkligen jättemysigt att gå runt där med tjejerna och njuta och en
liten fikapaus hann vi också med, På Waynes, med semla! Då passade
Buster på att vara med och bestämma lite också. Inte ville han ligga i vagn
då det fanns en moster att sitta i knä hos eller en mamma med sina goa
matbehållare. Det är obetalbart då man belönas med stora leenden och en
massa joller då man pratar med honom. 
Då vi gick ifrån caféet stannades äldsta dottern 2 gånger för att bli gratulerad
till tjänsten hon fick idag. Får inte skvalla riktigt än vad det är för arbete, men
kan viska att det är ett chefsjobb och att det säkert är många som blir lite
chockade. Hehe. Hon förtjänar det så in i norden!!! Men visst känns det lite
mysko, som att hon "vuxit förbi" mig/oss som föräldrar på något vis. Och så
ÄR det ju också på sätt och vis. Är så STOLT över vad duktig hon är. SÅ
himla STOLT. 
Förstår inte hur mina barn kunnat bli så otroligt fina människor!!!! De gör mig
så stolt och lycklig, alla tre. Att de sedan också är så starka och duktiga och
kloka är stor bonus. 
 
 
 
Efter fikat styrdes stegen mot BR; papparstallrikar, servetter och ballonger
och så'nt med önskat fotbollstema hittades där. Men det är sjukt vad mycket
dyrare vissa saker är där mot på till exempel Åhléns (dit vi gick sedan). Är
ingen som helst skillnad på innehåll, enbart priset skiljer. 
Vi avslutade hela rundan med att handla mat på Hemköp, som numera är
den matvarubutik som ligger närmast bussarna. Jag styrde kosan mot nya
favoritavdelningen, grönsakerna och letade reda på zucchiner. Några små
ojämnt formade ligger på en hylla och prislappen sitter där på hyllkanten. 
Jag var tvungen att be Erika kolla om jag läst rätt. 39.90 STYCK!!! För ytte-
pyttesmå. Det sved i mig men jag kunde inte ta någon sådan, räckte inte
till EN måltid ens (brukar dela dem på 2-3)! Och jag som använder den som
ersättning för så mycket, i nästan all mat. Zucchini, färsk bladspenat och
grönkål. VARFÖR är färska grönsaker så jädrans dyrt? Särskilt de riktigt bra
och nyttiga. PROTEST! Tanken på den dyra zucchinin följde mig med bussen
hem. Men väldigt nöjd efter en rolig och mysig eftermiddag med mina finaste,
det är jag. Verkligen. Känns som om det lossnat en del. Trots häftig saknad.
 
 
I dag, den åttonde (8) december är det min syster Lottas
födelsedag. I år, just idag skulle hon ha fyllt 55 år. Hon
skulle ha börjat prata redan på sin födelsedag då, om vad
hon önskade sig i present nästa gång hon fyllde och om
hur många dagar det var kvar. Hon skulle ha berättat vilken
musik hon verkligen inte tyckte om och vilka skivor hon
skulle ha. Hon skulle säga att den gamla radion/spelaren
inte funkat så jädrigt bra (alltså ville hon ha en ny sådan)
och att pippifåglarna faktiskt inte hade någon ny bjällra
eller gunga. Och idag skulle hon ha tittat lite snett upp 
(från ett lite sänkt huvud) och antingen ha en lite arg min
eller en lite blyg och förvånad blick, mot oss var och en,
lite beroende på vilket humör hon skulle vara på. Om det
var okej så fick man vara med och se vad hon fick i sina
paket, och man visste med en gång om hon var nöjd eller
inte. Jag lade alltid ner energi och fantasi på att det hon
fick av mig och min familj var något hon verkligen önskat
sig. Det var roligt att se henne bli riktigt glad. När hon var
riktigt glad och nöjd var hon så kärleksfull och rolig. Om 
hon däremot var det minsta lilla irriterad så kunde hon vara
det svåraste man kunde ha att göra med; man kunde få pjåska
och böna och be i timmar för att få henne på humör igen, 
eller åtminstone få henne lugn. I de stunderna kunde det vara
och kännas jobbigt att hon hade ett så pass allvarligt för-
ståndshandikapp som hon hade. När vi var små kunde hon
också ta till fysiskt våld om hon inte fick som hon ville. Det
var inte det allra lättaste att dels försöka följa föräldrarnas
krav på att passa tiderna, få med mig henne hem i tid och att
dels försöka komma på något knep så hon verkligen följde
med hem när hon egentligen inte ville. Kostade mig många
bokmärken, frimärken, Fiaspelande m.m. Man ville inte gärna
bli nypt och biten mer än nödvändigt. 
 
Men det var då vi var barn och unga det. Klart det var svårt
och annorlunda då, men jag är ändå så tacksam över att ha
haft min syster i mitt liv. Så mycket jag lärt mig och lärt mig
uppskatta, som jag aldrig ens tänkt på annars. Så mycket äkta
och kravlös kärlek man fick motta och känna. I dag till exem-
pel, så skulle hon ha gett en puss på munnen då jag skulle gå,
nöjd efter att ha fått en cd med till exempel Carola (om hon inte
hade den redan förståss, Carola var en av hennes favoriter) och
att fått pratat lite om assistenterna och visat hur man byter på
golvet i fågelburarna. 
Jag hoppas så att du har det bra där uppe där du är nu kära sys-
ter! Där är nog din kropp större och helare än den svårt svaga
och beniga lilla du hade sist jag såg dig för 8 år sedan. Lever-
cancern hade tagit det mesta av dig gumman. Nu kan du nog
stå på händerna igen, precis som då vi växte upp. Vad duktig
du var!
Jag älskar dig tjorven!
 
Visa fler inlägg