Drömbearbetning, hagelstorm och solskensregn

Publicerat i: Allmänt, Drömmar, Drömtolkning, Väder Barndom, Bearbeta, Känslor, Nutid
Svensk sommars väder: hagel, spöregn, hårda vindar, åska, sol, regn,
vindar, hagel, sol och så vidare - allt på en och samma dag. Så är det
och har det varit i Falun idag. Någon sa snö också, men det var nog
hagel får man hoppas.
 
 
 
 
Jag har inte lidit av vädret alls, har faktiskt haft en rätt
så skön dag med vila mitt på dagen, behövdes efter en helknäpp natt
med drömmar som berörde. "...jag kämpade som en dåre med att fort-
sätta försöka få bort all fukt som rann utmed köksskåpen, fönstren och
taket. Jag var i gula villan där jag växte upp under flera år och köket
gick i ljus, ljus gul. Det rann fukt utmed skåpdörrarna och bildade mörka
ränder och jag kämpade verkligen med att hinna torka med trasa så det
inte skulle bli mörka ränder överallt, men det var en omöjlig uppgift. Till
och med luften var så fuktig att det var tungt att andas och jag undrade
när någon skulle komma och se mitt behov av hjälp. Ingen kom. Det 
blev tyngre och tyngre..."
Då jag ska försöka tolka drömmen själv går
jag plötsligt bet och jag får ta min lilla "bibel" (MIN drömbok) till hjälp. Antar
att det blir för nära, har varit med om det tidigare, men det har inte varit 
något hinder förr. Kan jag ha varit avtrubbad? En tanke som slår mig.
Nåväl, här handlar det om att jag försöker få ordning på mina inre känslor
och städa undan ärren som känslorna gett mig. Jag försöker, som jag nog
alltid gjort, att helt enkelt "torka bort" känslorna och tårarna men det går
inte längre, det är för mycket. Måste ta mig igenom det själv då ingen
faktiskt dyker upp. Dessutom är detta "beteende", denna erfarenhet, något
som jag lärde in under den tid då jag bodde i gula villan.
 
 
 
 
Om man drömmer om hem där man bott tidigare i livet, om man drömmer
om personer från en viss tid i livet, då är det DÅ och DÄR man kan finna
ledtrådar till beteenden, sätt att tänka och agera skapades där. Fukt/
vätska står för känslor. Kök står för att nära sig själv, ta hand om sig själv,
kreativitet, hur man kan skapa något nytt av de olika möjligheter och
erfarenheter man har. Det är också den plats där man får en av de mest
basala behoven uppfyllda eller inte uppfyllda. I min dröm lagas ingen mat
vilket kan stå för att något saknas av det man behöver för att växa som
en fri och stark människa. Färgen gult står för intellekt, känslor av lätthet,
utåtriktning, feghet. I det området finns alltså mina så kallade "ärr".
 
 
 
Det är så otroligt intressant med drömmar och drömtolkning. Dessa bety-
delser som jag nu fick lov att slå upp är egentligen solklara när jag ser på
det efteråt, men i vissa fall (ofta om det ligger för nära på något vis) måste
jag ta hjälp i verk. Men det innebär ju bara att man kommer ytterligare ett
steg i "kunskapen". Många av de jag brukar tolka åt "kan själva" en hel
del nu. Bara man kan grunderna, kan se i det universella symbolsystemet,
så blir det så intressant och klart och man kan själv ta hjälp av drömmarna.
Till exempel kan drömmen påminna om något viktigt, de bearbetar sånt
som kan kännas för svårt under vakentid under drömtiden i stället, de kan
jobba med ens ångest, visa på med symboler vad man behöver ta tag i osv.
 
 
 
 
Har fyllts av märkliga känslor de senaste dagarna. Svåra att förklara,
men nästan så man kan ta på dem. 
Kanske det började då Erika var här för två dagar sedan. Hon låg med
Greta (katten) i soffan och sov en stund. Jag satt i soffan bredvid och 
hörde plötsligt då hon började låta i sömnen. Lät först nästan smärtsamt
lycklig och så började hon att gny för att till slut ge gråtljud och snyftningar
ifrån sig. Strax efter vaknade hon och var helt förstörd. Hon hade drömt:
 
 "Vi satt och tittade igenom kort där Christians huvud var urklippt (som
en oval) från fotona. Du (alltså jag) sa att nej nu går vi ut och röker 
(för att samla oss antagligen). Så kommer jag (Erika) ut och är nånstans
på stan eller så. Din (alltså min) gamla telefon som du hade förut, som du
kunde ta kort med lät och jag (Erika) såg att det stod: "Mycket att göra nu"
på den. Sprang runt och ropade på dig (mig) -Mamma!! Så hörde jag (Erika)
Christian ropa innifrån ett ställe: -Hon är här och drygar sig. Så jag (Erika)
gick in där rösten kom ifrån och såg dig (jag) gå omkring och pyssla om
Christian som låg på en sån där säng och inte klarade sig själv. Jag (E)
blev SÅÅÅÅ glad, men visste i drömmen att jag (E) skulle vakna upp snart
och att jag (E) måste skynda mig så jag hann krama Christian. Så jag (E)
dyker på honom och kramar om och talar om hur mycket jag älskar honom.
Christian kan kramas tillbaka och säger att HAN älskar mig (E). Sen
vaknar jag"
 
 
 
Hon var helt förtvivlad då hon berättade om drömmen och jag kände i den
vevan samma förtvivlan. Vi blev nästan så vi inte kunde prata, visste inte
vad man skulle säga. Som om något hänt där och då. Då vi satt och rökte
strax efter kom vi dock på det där med mobilen. Jag sa att det var ju den
mobilen jag alltid hade med mig då jag åkte till pappa i Spjutsbo, eftersom
det bara var TRE som hade täckning där. Jag berättade att jag skrivit till
Christian, senast sommaren innan han gick bort, att "jag hade mobilen på
laddning hela tiden (annars laddade den ur) och att han skulle ringa på den
om han ville nå mig och att jag kollade av den hela tiden så han kunde
höra av sig när som helst". Sista sommaren han levde kunde han nämligen
ringa flera gånger per dag ibland - nästan som om han anade något eller
om han hade någon sorts olustkänsla i kroppen/huvudet. Jag ville att han
skulle kunna nå mig när som helst eftersom han sagt att han inte kunde prata
om såna saker med andra, alltså om sina inre tannkar och funderingar, samt
för att han var mycket ledsen den sommaren. ALLTSÅ, JAG UNDRAR SÅ
OM HAN VERKLIGEN INTE VISSTE NÅGOT!!! Men jag får nog aldrig veta.
 
Hur som helst så kom vi på att jag måste kolla den mobilen NU. Letade reda
på den och satte i laddaren och satte på den. Det var väldigt lite på den. Men
det första jag läste var JUST DET meddelandet jag nyss berättat om att jag
skrivit till honom. Det var DET och ett där jag önskar honom en glad midsommar
och ett där jag undrar hur han har det. Så mycket som just den mobilen 
användes mellan Christian och mig, så var det konstigt att det inte fanns mer
kvar! Och hur kunde just DET meddelandet vara kvar? 
 
 
 
Vi var lite småskärrade efter allt, jag och pluttan. Ingen orkade prata särskilt
mycket. Erika hade verkligen KÄNT i hela kroppen hur de kramat varandra, och
känslan dröjde sig kvar. Ville Christian ge mig ett meddelande eftersom jag
själv inte kan drömma om honom än och han kanske ser min djupa sorg som
härjar just nu igen, precis som för tjejerna? Tänkte att det var just den mobilen
som användes oss emellan. Att han ville visa att han visste att jag brytt/bryr
mig och älskade/älskar honom. Att han visste hur jag tog hand om honom under
hans liv. Ja jag VET inte. Louise sa idag att han antagligen skickar hälsningar
genom dem (han hade ju bett Louise hälsa till mig i en dröm också), eftersom
jag inte kan drömma själv och han vet vad jag vill kunna det. 
Erika har känslan också att han väntat på att hon igen skulle bli mottaglig, att
hon skulle kunna dra skyddmuren av stress och press och hälsan, åt sidan och
kunna KÄNNA igen. De har ju båda systrarna haft det otroligt extremt tufft och
stressigt och tungt under lång tid och har varit absolut TVUNGNA att skjuta 
känslor åt sidan för att överleva och klara av allt. Men nu då skolor snart är
klara, barn är födda, jobb började, boendefrågor, barn, katt, förhållanden, och
allt vad de haft så "dök" Christian på oss. För jag är ju inte mottaglig, inte så
som tjejerna är med sina drömmar och konstiga händelser runt om dem. 
Jag undrar också om hans bröder eller far har drömt något med Christian i. 
Skulle varit så intressant att få berättat för sig i så fall.
Ja, jag vet inte, men att NÅGOT hänt, det känns. Något omkring mig/oss.
Visst går sorgen i vågor, men den saknad jag/vi känner nu är avgrundsdjup.
Samtidigt fortsätter människor omkring oss (denna gången på avstånd och mer
nära och svårare för min syster men det blir ju i närheten ändå) att gå bort alldeles
för tidigt. I svåra svåra sjukdomar som snabbt tar livet av dem. Något har hänt.
Något stort. I samhället, i det stora, hos människan. Fler blir gamla, fler dör unga
och hastigt. Aldrig någonsin kan jag ta något för givet mer! Varje dag som man
får vakna och lägga sig att sova och tiden där emellan är den största gåva man
kan få!!!! Varje dag man får möjlighet att tala om att man älskar och bryr sig 
om sina nära och kära, varje dag man får chansen att ge av sig själv och ta emot
av någon annan, varje dag man får möjlighet att vara med de man älskar - varje
sådan dag är ett underverk, varken mer eller mindre...
 
 

Avgrundsvrål som aldrig blev

Publicerat i: Drömmar, Sorg Tröst, Tårar, sorg, Ångest
Min äldsta dotter hade i natt en underlig dröm:
"Det ringde på dörren och då hon öppnadde var det Christian, min
son. Han sa att han var ledsen att han inte kunde vara med när
vi andra skulle komma i morgon (läs i dag). Han hade också velat
vara med oss i familjen. Han sa också att han var så ledsen över
att mamma (alltså jag) var så ledsen för att han var borta. Så hade
han dragit upp t-shirten så att hon kunde ligga med sitt huvud mot 
honom och så hade de tröstat varandra. Han sa att han var avund-
sjuk på hennes kille som kunde spela det där spelet (data? TV?),
han ville också kunna göra det. Och så sa han att hennes killes
mobil plingat/låtit inne i från Nataniels rum och då hade det varit
ett sms från en Jonathan."

Det är bra underligt att han besöker henne och pratar om detta
NU, som om han känner att jag är mer ledsen än någonsin för
att han är borta! Just då hon drömde detta, i går runt 23, satt jag
med foton på datorn och försökte lägga dem i album efter ålder,
och då kände jag sådan stark förtvivlan (särskilt då jag kom till
de senaste korten) att jag kved. Hade jag varit i skogen bortom
andra människors boende, så hade det blivit avgrundsvrål.
Konstigt. Som om han verkligen visste och behövde prata med
min dotter om det. Jag vill ju verkligen INTE att han ska känna
sorg eller så för att jag är så ledsen. Det sägs att tårarna släcker
deras ljus där uppe... Men just nu kan jag inte hindra det...
 
 
Visa fler inlägg