Kaos, skidor och förhoppning om lugn kanske

Publicerat i: Advent, Dagliga livet, Kaos, VM Falun 2015 Garderober, Norrmän, Samlare, Skidor, Städa
DAGENS KAOS
 
 
 
Garderobsstädning.
Ja, det är ett helt företag att ta tag i ska jag säga. Jag tillhör INTE,
mitt stjärntecken till trots (Jungfru), de mest ordningssamma. Eller
jag har väl MIN ordning så att säga. Ibland. Ofta är det ingen ordning
alls, som nu, och då MÅSTE jag ta tag i det. Men för det första måste
fåtölj och barnbarnens leksaker samt en piedistal flyttas, för det andra
står garderoben tätt mot väggen och nära fönstret så man får precis ut
korgarna/hyllorna ur garderoben. För det tredje har jag ont och kan 
inte ta så mycket på en gång. För det fjärde ska allting läggas någon-
stans under tiden. För det femte ska jag alltså då sortera och sortera
BORT det jag inte använder eller kan ha (vikten går ju upp och ned
hela tiden) och mitt STORA problem är att jag inte kan slänga. Nå, om 
jag haft krökrot och bil och snabbt kunnat åkt iväg med sakerna så de
inte blir stående i hallen, å skulle det kanske vara lättare. Så där, INNAN
man ångrar sig. Men som det är nu för mig så hinner jag ju titta på det
jag sorterat bort flera gånger till och ångra vissa grejer (det kan ju vara
bra till någon annan, till pyssel, till mattrasor, till maskeraddräkter, till
jag går upp/ned i vikt osv.) Och dessutom är jag fattig, jag VET att jag
inte kan köpa nytt och då spar jag det jag har för alla eventualiteter. Är
nog uppvuxen så också. Pappa är också en samlare, av nästan större
mått. 
Nu har jag ju i alla fall fått några nya klädesplagg (nya för mig) så jag
tänkte att en del saker som jag har i reserv inte behövs mer. Därav mitt
ryck idag. Kaos är vad det är, tillfälligt. Men jag MÅSTE ju se klart på
skidorna innan jag gör klart. Spännande. Men nu snöar det. Få se vad
det innebär för våra svenska herrar.
Norrmännen "sprang" iväg för ett par timmar sedan så jag får väl se dem
snart på TV igen. De har sitt eget partyläger där de samlas och dansar
och festar, eldar brasor och umgås. Men några brukar alltså sova ovanför
mitt huvud. Måste säga att jag är imponerad över att de orkar dra iväg
vareviga dag, efter några timmars sömn och festande. Det är inga ungdomar
precis. Få se hur kvällen och helgen blir. Skapligt lugnt kan jag nog önska.
 
 
 
 
DAGENS KORT
 
 
 
NOTICE THE SIGNS
Uppmärksamma tecknen
 
"Änglarna gav dig det här kortet för att hjälpa dig att förstå tecknen
som du fått ta emot den sista tiden. Dessa tecknen kan vara fjädrar,
mynt, fjärilar, fåglar och andra upprepande visioner/bilder/saker som
får dig att tänka på änglar, som avsiktligt sänt dig dessa tecken så 
du ska förstå att dem är i din närhet - och skyddar, älskar och guidar
dig.
Meningen med kortet:
Dina avlidna nära och kära i himlen säger "Hallå/hej! Jag älskar dig!"
Lägg märke till och tro på de tecken du får, som en bekräftelse på att
du är på rätt väg. TRO. Följ tecknen som guidar dig mot det ditt hjärta
önskar och vill."

Trumpetande norrmän, koskällor och tillit

Publicerat i: Dotter, Lycka, Skriva en bok Drömmar, Ett år, Frågor, Hobbies, Skriva
Något lugnare ovanpå nu. Fredag kväll var det lite väl oroligt ett tag,
då en av norrmännen ramlade runt överallt och på allting, att balkongen
höll var jag lättad över för så lät det inte först. Mannen kunde inte prata
ens en gång och det var ett mumlande och brakande utan dess like.
Men ungefär då jag tänkte ringa David (som har lägenheten egentligen)
så blev det tyst och lugnt där uppe. Och efter det har det inte varit så
mycket härj. Att vakna till trumpet och att koskällor dras nedför trappen
gör inget, bara inte något går sönder eller någon skadas så får de ha 
roligt. Är inte mycket för att klaga på grannar, jag bor ju i hyreshus. 
 
I dag blev det en skön promenad med Louise och Buster. Var suveränt
skönt ute. Så där så man kände grundlyckan bubbla ur en. Är så mysigt
att gå och diskutera med dottern, vi har så otroligt mycket likheter och
förstår varandra så bra - verkligen. Jag berättade för henne att jag anmält
mig till kvällskurs, eller skrivarcirkel och hon blev väldigt glad att höra det.
Vi pratade då om svårigheterna då man föröker skriva och vi tänkte på 
samma sätt; ska man skriva i nutid, i jagform eller som en fiktiv story.
Ska man skriva en skönlitterär bok med inslag av sitt eget liv, ska man
begränsa, ska man vara det offer man faktiskt var i vissa fall, hur kan man
låta bli att verka vara ett offer när det kanske egentligen är att man klarat
av allt och utvecklats på vägen, som man vill få fram? Ja, många frågor
är det och jag tänkte mig att ledaren i cirkeln ska få hjälpa mig med de 
frågorna. Ser i alla fall väldigt mycket fram emot att börja!
På hemvägen, då vi gått åt varsitt håll, mötte jag på en vän från gruppen
för kvinnor jag var med och startade upp förut. Vi hade mycket gammalt
gemensamt visade det sig då, tillhört samma brödraskara (som respektiven
alltså) och det som var problematiskt där. Hon kom med sitt ena brorsbarn
i vagn och var så glad. Flickan också. 11 månader gammal så var ordet
HEJ mest populärt, så vi hejade en hel del på varandra hon och jag. Hehe.
I alla fall fick jag berätta att min son gått bort, det var länge sedan jag fick
göra det men det är alltid lite tufft. Känns också så märkligt att säga att
han gick bort för över ett år sedan, känns som om det var förra året, för
högst ett halvår sedan. HÖGST. Samtidigt som det finns en sådan otrolig
saknad så det måste ju ha gått lång tid. Men det går inte ihop i alla fall, hur
man än försöker tänka, kanske för att jag inte fullt tagit in det hela, det stora,
det hemska. 
Hon blev väldigt berörd, hon är en av de få som vet något så när om allt som
varit i livet innan redan, i gruppen var vi väldigt öppna. Just därför kanske
kändes det skönt efter vårt möte. Vi vet lite om varandra på djupet, jag vet
att det som sagts idag "tas om hand" så att säga.
 
 
Visa fler inlägg