Kaos, skidor och förhoppning om lugn kanske

Publicerat i: Advent, Dagliga livet, Kaos, VM Falun 2015 Garderober, Norrmän, Samlare, Skidor, Städa
DAGENS KAOS
 
 
 
Garderobsstädning.
Ja, det är ett helt företag att ta tag i ska jag säga. Jag tillhör INTE,
mitt stjärntecken till trots (Jungfru), de mest ordningssamma. Eller
jag har väl MIN ordning så att säga. Ibland. Ofta är det ingen ordning
alls, som nu, och då MÅSTE jag ta tag i det. Men för det första måste
fåtölj och barnbarnens leksaker samt en piedistal flyttas, för det andra
står garderoben tätt mot väggen och nära fönstret så man får precis ut
korgarna/hyllorna ur garderoben. För det tredje har jag ont och kan 
inte ta så mycket på en gång. För det fjärde ska allting läggas någon-
stans under tiden. För det femte ska jag alltså då sortera och sortera
BORT det jag inte använder eller kan ha (vikten går ju upp och ned
hela tiden) och mitt STORA problem är att jag inte kan slänga. Nå, om 
jag haft krökrot och bil och snabbt kunnat åkt iväg med sakerna så de
inte blir stående i hallen, å skulle det kanske vara lättare. Så där, INNAN
man ångrar sig. Men som det är nu för mig så hinner jag ju titta på det
jag sorterat bort flera gånger till och ångra vissa grejer (det kan ju vara
bra till någon annan, till pyssel, till mattrasor, till maskeraddräkter, till
jag går upp/ned i vikt osv.) Och dessutom är jag fattig, jag VET att jag
inte kan köpa nytt och då spar jag det jag har för alla eventualiteter. Är
nog uppvuxen så också. Pappa är också en samlare, av nästan större
mått. 
Nu har jag ju i alla fall fått några nya klädesplagg (nya för mig) så jag
tänkte att en del saker som jag har i reserv inte behövs mer. Därav mitt
ryck idag. Kaos är vad det är, tillfälligt. Men jag MÅSTE ju se klart på
skidorna innan jag gör klart. Spännande. Men nu snöar det. Få se vad
det innebär för våra svenska herrar.
Norrmännen "sprang" iväg för ett par timmar sedan så jag får väl se dem
snart på TV igen. De har sitt eget partyläger där de samlas och dansar
och festar, eldar brasor och umgås. Men några brukar alltså sova ovanför
mitt huvud. Måste säga att jag är imponerad över att de orkar dra iväg
vareviga dag, efter några timmars sömn och festande. Det är inga ungdomar
precis. Få se hur kvällen och helgen blir. Skapligt lugnt kan jag nog önska.
 
 

Advent, julspya och självkänsla?

Publicerat i: Advent, Jul, Leva, Livskvalitet, Självkänsla Advent, Myrsteg, Självförtroende, frustration, kraft
 
 
Riktigt "jobbig" dag. Första advent. Snart jul. Vill inte ha jul! Vill inte
ha minnen (hemska) minnen från natten till första advent ett annat år!
Vill heller inte känna denna sorg över att återigen, ytterligare en jul,
vara helt barskrapad, ensamstående, och med en känsla av att vara
helt utanför det sociala livet och samhället. Blir värre för varje år.
Mitt "värde" i samhället ökar ju knappast med åren. Jag söker mer
och mer aktivt efter någonting att grabba tag i. Under många år var
det just mina älskade barn och att göra deras jul till det bästa, som
fick mig att se ett värde i mig. Att julpyssla, baka, göra julgodis,
adventskalendrar med paket, julprogram på TV som följdes tillsam-
mans, öppning av luckor, bakning, önskelistor och planering av jul-
klappar. Ju större deras julstämning blev dessto lyckligare och nöj-
dare var jag. INTE saker utan stämning. Och ett värde som mamma.
Jag VET väldigt väl att jag har ett värde som mamma och mormor
nu också. Alla tre mina barn har alltid varit helt otroligt förstående
och har aldrig varit missbelåtna med julklappar eller egentligen min
oförmåga att köpa och ge några sådana. Någon klapp har det ju alltid
blivit, men min situation har blivit värre för varje år och i MIG känns 
der ändå jobbigt att inte kunna ge de jag älskar mest och som jag
tycker är helt fantastiska människor, något som de skulle bli glada
åt. De är så värda det. Jobbigt. 
 
Sen vill jag inte att de eller någon ska vara tvungen att tänka på
mig, att jag inte ska vara själv, så de hndras i att göra annat. Är
livrädd för det. Då vore jag ju bara till besvär. DET är det sista jag
vill. Alltså, nu låter jag väldigt negativ och dämpad. Jaa, jag ÄR
nog det också på sätt och vis. Är så trött på att inte orka, inte 
kunna, inte inte ha råd, inte ha självkänsla, inte ha min son kvar,
inte ha tillit, inte kunna må bättre, inte slippa smärta någon gång.
Jag är så trött på att vara tvungen att kämpa varje dag! Att vara
tvungen att varje dag vakna och vara tvungen att fundera ut hur jag
ska ge dagen mening. 
 
Ibland får jag bara sådan stark panik av att känna att jag inte vet
vem jag är och vart jag är på väg. Jag känner panik då jag känner
att jag blivit osäkrare igen på grund av min isolering, som jag till
viss del valt. Eller rättare sagt det passade mig förut, tidigare då
jag hade varit i ett dåligt förhållande, tidigare då jag aldrig var ifred,
tidigare då jag hade haft barn sedan 17 års ålder och innan dess var
jag "storasyster" åt min syster som egentligen var äldst, men som
var förståndshandikappad  med grav epilepsi. Alltså tidigare, då jag
aldrig hade kunnat tagit hand om bara mig, den JAG var och skulle
bli.
NU, då jag har all tid i världen att göra precis det jag vill så har jag
inte hälsan och orken! Jag vet att det är värre just nu på grund av
att jag förlorade min son och är i bearbetningen av den sorgen. 
Man kan väl inte begära för mycket av sig själv då. Men visst är
det lite ironiskt. Jag tror jag aldrig varit så svårt handlingsförlamad
tidigare. Och jag hatar det mest av allt. Smärta står man ut med,
särskilt då man haft det i så många år och hela tiden jobbat emot
det. Och FY vad jag inte vill låta gnällig! Men så länge jag inte fått
någon tid på samtalsmottagningen så är detta min enda ventil...
 
 
 
Lite fick jag gjort idag i alla fall. Denna kyrka med figurer har under alla
år stått framme till mina barn och nu barnbarns förtjusning. Tycker själv
att det är vackert och stämningsfullt så länge det får stå. Men inte kan
man förbjuda dem att leka med det. Älskar att se hur de flyttar runt på
gubbarna och till och med stoppar alla inne i tornet, där egentligen bara
Jesusbarnets födelse och det som hör till, ska vara (Nataniel).
Visa fler inlägg