Tung lucia med saknad herre

Publicerat i: Allmänt, Begravning, Jul, Lucia, MUSIK, Saknad, Sorg Christian, Erikadesirée, barnbarn, döttrar
Mitt bland alla adventsljus, julstjärnor och tomtar finns ett stort svart hål.
Det ÄR ett hål, men ändå är det så fyllt med smärta, oro, saknad och andra
jobbiga känslor. December som var årets mysigaste månad har blivit en
månad fylld av sorg och ångest och en särskild ensamhet (som många med
mig känner igen då de ser andra planera och handla och pyssla inför julen).
Den senast nämnda är förmodligen något som följer med åldern lite grann,
om man inte har en partner eller släkten i närheten. 
Nåja, det värsta är ändå just sorgen och saknaden av en viss herre. Lucia
har inte blivit lättare, snarare något tungt och sorgligt. Att Christian begravdes
på luciadagen för 2 år sedan har gjort att det är smärtsamt att höra lucia-
sångerna och ens se en lucia. Samtidigt finns där en sentimentalitet och
bitterljuv känsla - det är ju så vackert. Hoppas att smärtan lättas något med
åren, det är ändå bara två år sedan som sagt. Och just nu känns det ganska
tungt... Helgen känns olidligt lång...
 
 
 
I morgon ska mina fina och älskade döttrar och barnbarn komma på eftermid
dagen/kvällen och sova över. Ska ha barnbarnen på måndagen också.
Tanken är att det i morgon ska bakas lussebullar, men vi får se hur det blir
med det då jag antar att alla är lite låga då. Jag kan ju dessutom inte göra
deg och kavla med mina arma armar. Och så beror det på om de tänkt
handla ingredienser, för det har inte jag något av. Detta blir den absolut fattigaste
julen någonsin för min del. Att betala tandläkarräkningar på över tusenlappen
varje månad på en redan existensminimum och att dessutom ha påbörjat en ny
högkostnadsperiod med mediciner för 5-700 kr/månaden dessutom, gör inte
möjligheterna att ens kunna köpa någon julmat särskilt stora. Eller julgodis. Eller
julklappar till någon. Eller någon god dryck. Eller, eller, eller...
Det är tungt, det är det.
Ska i alla fall vara med hemma hos min dotter i nya huset på julaftonen. Både
vi från hennes familj och de från Peters familj ska samlas där på någon sorts
knytis. Det blir mysigt. En dag som går och som kan sparas i hjärtat länge
hoppas jag. Kärlek och värme. Viktigast av allt. Som alltid.
 
 
 
Jag hade i alla fall ingredienser till en god morotskaka, så idag tog jag mig i kast
med det. När den var klar (gjorde i långpanna) kom jag på att jag inte vet hur/var
jag ska förvara den. Har så liten kyl och frys ju. Hahaha. Typiskt mig. Fick ställa
ut plåten med skydd över och hoppas på att jag kommer på en bra lösning. Ville
ha något till i morgon då de kommer och så vi kanske kan fika till lucia på TV. 
 
 
 
Veckan som kommer får man inte glömma bort att kika/lyssna på vår lokala
"Musikhjälpen". Det är Dalarnas studentradio som kommer att hålla igång 
dygnet rum i de burar som byggts upp i centrum, med musik, prat och gäster 
(både levande musik och samtal). Man kan både stanna till där de håller till
och så kan man lyssna/se på http://www.dur.nu/ På onsdag den 16nde december
klockan 16.30 kommer min dotter ErikaDesirée att sjunga några låtar. Åtminstone 
en NY låt har hon tänkt sjunga och så blir det några favoriter. 
 
 
 
 
 
När jag går ut och sitter på altanen hör jag Ebba Gold, som om de
vore på gården bredvid, i vissa vindpustar. Det är fullt ös på stan
i kväll; Falu folkfest har startat på riktigt. Vill man bara höra musiken
kan man sitta hemma på balkongerna och lyssna likaväl. Man ser
varken de som spelar eller folket som är där och lyssnar och festar
runt. Så om det är stämningen och mötet med människor man vill
ha så blir man besviken hemmavid. Själv känner jag en viss saknad
från den tiden man var med och gjorde något roligt, då kroppen klarade
av det, då själen inte hunnit sargas så svårt att man inte vågar något
alls längre. Konstig nog vet jag att vore jag med där i vimlet så skulle
jag inte ha någon som helst problem med det, tvärtom. Men ändå är
det långt till att ta steget. Har varit med om så mycket. FÖR mycket.
Men det är bara jag själv som kan hela detta inom mig. För att komma
dit måste kroppen få hjälp först, för på senaste halvåret är det den som
tagit musten ur mig så fort jag kommit en bit på väg. Men jag ska dit.
 
 
 
En annan saknad jag per automatik känner då jag hör musiken från stan,
är saknaden efter Christian. Han älskade sådana tillställningar, han älskade
musik och folk och stämningen. Sommaren var hans tid, då mådde han
som bäst - utom sista sommaren då (men han var på Sabaton och orkade
med en och annan grej som Seaside och andra bröderna Christensson-
träffar i gräset, vid vattnet, i parken. Då satt de och drack lite och pratade
och skrattade. Åh vad han levde upp sådana stunder. 
I dag är en sådan kväll då han skulle mött upp någon/några av sina syskon,
kanske sin far, kanske någon tjej, och haft kul. Han skulle ringa och skratta
och prata högt och vara så där kärleksfull som han alltid var då han ringde.
Kanske du kan vara på alla festivaler och konserter nu gubben. Men jag får
fortsätta vänta på dina telefonsamtal, det kan man inte komma ifrån. Och
jag saknar det så förbannat!
 
 
 
Inomhus lyssnar jag på massor av bra musik i kväll. Skavlan bjuder på en
musikkavalkad från programmen 2009-2014. Det är Cat Stevens, September,
Robyn, Håkan Hellström, Alicia Keys och en massa andra bra sångare. Man
blir inte direkt mindre nostalgisk av det. Finns så ootroligt mycket bra musik
i denna värld! Har fortfarande lite jobbigt med att lyssna, särskilt från dåtid.
Inte bara av en anledning utan där är många. Återigen detta med att ha haft
en tid som nu är bakom mig, att tiden fått en annan betydelse och ett annat
sätt att vara för mig. Och så klart alla dessa människor man förlorat. Sen
beror säkert en del också på att man börjar bli lite äldre, är ensamstående och
kanske letar efter meningen med livet och kärleken. Allt blir jag på något vis
påmind av på ett starkare vis av musiken. Finner ingen healing riktigt i det än.
Men det kommer...
 
 
 
Jag lägger tarot igen. På riktigt. I går kom Ammie mitt i en läggning, och då
hade jag inte lagt kort på länge länge, och så dyker hon upp mitt i! Vi brukade
lägga en del tillsammans, var faktiskt en bra kombination med oss två, både
för andra, varandra och för oss själva. Ja, Ammie känner ju på sig så det var
väl egentligen inte konstigt att hon kom just då. Vi lade en stor stjärna för henne
också, så klart. Sedan satte hon sig och tog emot lite info från en annan
dimension medans jag lagade lite mat (rödbetsbiffar, tofu, ris och majs med en
liten vitlöksyoughurt åt oss. Efter att vi ätit läste hon vad hon fått till sig och
helt plötsligt brast det, så vi satt och pratade i timmar om tiden då allt med
Christian hände, tiden efter, om hur han kan ha känt, hur jag kände, vad jag
minns och vad hon minns, hur allt har förändrat allt, hur synen på liv och död
ändrats, och egentligen om ALLT. Hon frågade och jag svarade, hon sa hur
hon tänkte och jag sa hur jag tänkte, vi skrattade och grät floder och det gick
inte att sluta. Hon är seriöst den absolut finaste människa jag vet, hon bjuder
på sig själv, hon låtsas inte; är hon ledsen då visar hon det, inte ett dugg rädd
att prata om eller fråga om någonting fast hon vet att det gör ont av förtvivlan
i både henne och mig. Hon kommer åkande med sin bil och hälsar på, när som
helst och hur som helst. Är hon i behov av att prata av sig, vet hon att jag
är i behov, ja då kommer hon. Jag älskar henne verkligen. 
Så idag har jag försökt smälta lite av gårdagen, Ammie kom en sväng i dag
med, en kortare sväng. Jag har gått djupare i tolkningarna från igår och inser
att jag är dum som inte kommer ihåg hur oerhört mycket det gör och hjälper
en med det inre med tarot. Det är ju terapi, det är ju tecken, symboler som 
precis som drömmar vill visa oss något. Väldigt skön känsla att hitta det igen.
Ska lägga för någon annan också så jag kommer igång igen med det. Vet att
gör jag det så kommer skrivandet mer avslappnat igen, kreativiteten så jag
kan pyssla, horoskopen kan komma tillbaka (har inte ens gjort ett årshoroskop
ju, vilket jag brukar ha gjort redan i januari och inte bara för mig då), ja det
mesta lossnar nog då. Vore sååå skönt...
 
 

"One" och ögonen tåras

Publicerat i: Allmänt, Christian, Erikas sång, MUSIK, Sakna, Sorg Christian, Erikadesirée, One
Vet inte varför, men jag tänker på dig Christian då Erika sjunger den
här <3
Tårarna rinner. Man känner känslan, smärtan i rösten. "...one life...
carry each other..."
 
https://www.youtube.com/watch?v=gi5C3jtjokg&index=1&list=PLawehn
_MMPFhb7G4n70CUZG2oNQzrfFpV
 
 
 
 
"One"

Is it getting better
Or do you feel the same
Will it make it easier on you now 
You got someone to blame
You say...

One love
One life
When it's one need
In the night
One love
We get to share it
Leaves you baby if you 
Don't care for it

Did I disappoint you
Or leave a bad taste in your mouth
You act like you never had love
And you want me to go without
Well it's...

Too late
Tonight
To drag the past out into the light
We're one, but we're not the same
We get to 
Carry each other
Carry each other
One...

Have you come here for forgiveness
Have you come to raise the dead
Have you come here to play Jesus
To the lepers in your head

Did I ask too much
More than a lot
You gave me nothing
Now it's all I got
We're one
But we're not the same
Well we 
Hurt each other
Then we do it again
You say
Love is a temple
Love a higher law
Love is a temple
Love the higher law
You ask me to enter
But then you make me crawl
And I can't be holding on
To what you got
When all you got is hurt

One love
One blood
One life
You got to do what you should
One life
With each other
Sisters
Brothers
One life
But we're not the same
We get to 
Carry each other
Carry each other

One...life

One
Visa fler inlägg