Funderar på att sätta ut mina luktärtsplantor idag. Kanske sätta lite

sockerärtor också (sockerärtor går jag och snaskar på hela sommaren,

som godis) och sätta fast de små solstyrda kantlamporna vid mina

gröna hörna (skall bli åtminstone). Gäller att komma ned i nivå utan

att knät brakar bara men får vara försiktig. Har i alla fall fått tid den

tolfte hos läkare, en ny igen, och skriver "kom-ihåg-lapp" för det som

är viktigt att minnas då. Det där med minnet till exempel :-)

 

 

Har ringt sociala också. Andas in, andas ut. Chansen att få hjälp är

inte så stor, men hon sa att vissa tillfällen kan man få, så hon skulle

tala med sina kollegor och så får någon av dem skicka mig en tid, "så

får vi se" sa hon. Men alltså, när jag gått igenom allt från banken och

de utgifter och omständigheter jag haft så är det inte en gnutta konstigt

att jag hamnat i den här situationen, jag har inte haft pengar! Så även 

om jag inte varit så handlingsförlamad och svag och nere så har jag

ju haft sjukvård, medicinkostnader, avbetalningar på gamla hyran, de

har dragit från fogden för mina ungdomsskulder varje månad och jag 

har från grunden inte många kronor över existensminimum. Att jag 

ändå klarat av så mycket som jag gjort är ett under. Under dessa tuffa

omständigheter på alla plan. Men men, det återstår att se om personen

från bistånd kan se det. 

Är du stolt över mig nu Christian, när jag ringde trots motvilja? <3