Har fyllts av märkliga känslor de senaste dagarna. Svåra att förklara,
men nästan så man kan ta på dem.
Kanske det började då Erika var här för två dagar sedan. Hon låg med
Greta (katten) i soffan och sov en stund. Jag satt i soffan bredvid och
hörde plötsligt då hon började låta i sömnen. Lät först nästan smärtsamt
lycklig och så började hon att gny för att till slut ge gråtljud och snyftningar
ifrån sig. Strax efter vaknade hon och var helt förstörd. Hon hade drömt:
"Vi satt och tittade igenom kort där Christians huvud var urklippt (som
en oval) från fotona. Du (alltså jag) sa att nej nu går vi ut och röker
(för att samla oss antagligen). Så kommer jag (Erika) ut och är nånstans
på stan eller så. Din (alltså min) gamla telefon som du hade förut, som du
kunde ta kort med lät och jag (Erika) såg att det stod: "Mycket att göra nu"
på den. Sprang runt och ropade på dig (mig) -Mamma!! Så hörde jag (Erika)
Christian ropa innifrån ett ställe: -Hon är här och drygar sig. Så jag (Erika)
gick in där rösten kom ifrån och såg dig (jag) gå omkring och pyssla om
Christian som låg på en sån där säng och inte klarade sig själv. Jag (E)
blev SÅÅÅÅ glad, men visste i drömmen att jag (E) skulle vakna upp snart
och att jag (E) måste skynda mig så jag hann krama Christian. Så jag (E)
dyker på honom och kramar om och talar om hur mycket jag älskar honom.
Christian kan kramas tillbaka och säger att HAN älskar mig (E). Sen
vaknar jag"
Hon var helt förtvivlad då hon berättade om drömmen och jag kände i den
vevan samma förtvivlan. Vi blev nästan så vi inte kunde prata, visste inte
vad man skulle säga. Som om något hänt där och då. Då vi satt och rökte
strax efter kom vi dock på det där med mobilen. Jag sa att det var ju den
mobilen jag alltid hade med mig då jag åkte till pappa i Spjutsbo, eftersom
det bara var TRE som hade täckning där. Jag berättade att jag skrivit till
Christian, senast sommaren innan han gick bort, att "jag hade mobilen på
laddning hela tiden (annars laddade den ur) och att han skulle ringa på den
om han ville nå mig och att jag kollade av den hela tiden så han kunde
höra av sig när som helst". Sista sommaren han levde kunde han nämligen
ringa flera gånger per dag ibland - nästan som om han anade något eller
om han hade någon sorts olustkänsla i kroppen/huvudet. Jag ville att han
skulle kunna nå mig när som helst eftersom han sagt att han inte kunde prata
om såna saker med andra, alltså om sina inre tannkar och funderingar, samt
för att han var mycket ledsen den sommaren. ALLTSÅ, JAG UNDRAR SÅ
OM HAN VERKLIGEN INTE VISSTE NÅGOT!!! Men jag får nog aldrig veta.
Hur som helst så kom vi på att jag måste kolla den mobilen NU. Letade reda
på den och satte i laddaren och satte på den. Det var väldigt lite på den. Men
det första jag läste var JUST DET meddelandet jag nyss berättat om att jag
skrivit till honom. Det var DET och ett där jag önskar honom en glad midsommar
och ett där jag undrar hur han har det. Så mycket som just den mobilen
användes mellan Christian och mig, så var det konstigt att det inte fanns mer
kvar! Och hur kunde just DET meddelandet vara kvar?
Vi var lite småskärrade efter allt, jag och pluttan. Ingen orkade prata särskilt
mycket. Erika hade verkligen KÄNT i hela kroppen hur de kramat varandra, och
känslan dröjde sig kvar. Ville Christian ge mig ett meddelande eftersom jag
själv inte kan drömma om honom än och han kanske ser min djupa sorg som
härjar just nu igen, precis som för tjejerna? Tänkte att det var just den mobilen
som användes oss emellan. Att han ville visa att han visste att jag brytt/bryr
mig och älskade/älskar honom. Att han visste hur jag tog hand om honom under
hans liv. Ja jag VET inte. Louise sa idag att han antagligen skickar hälsningar
genom dem (han hade ju bett Louise hälsa till mig i en dröm också), eftersom
jag inte kan drömma själv och han vet vad jag vill kunna det.
Erika har känslan också att han väntat på att hon igen skulle bli mottaglig, att
hon skulle kunna dra skyddmuren av stress och press och hälsan, åt sidan och
kunna KÄNNA igen. De har ju båda systrarna haft det otroligt extremt tufft och
stressigt och tungt under lång tid och har varit absolut TVUNGNA att skjuta
känslor åt sidan för att överleva och klara av allt. Men nu då skolor snart är
klara, barn är födda, jobb började, boendefrågor, barn, katt, förhållanden, och
allt vad de haft så "dök" Christian på oss. För jag är ju inte mottaglig, inte så
som tjejerna är med sina drömmar och konstiga händelser runt om dem.
Jag undrar också om hans bröder eller far har drömt något med Christian i.
Skulle varit så intressant att få berättat för sig i så fall.
Ja, jag vet inte, men att NÅGOT hänt, det känns. Något omkring mig/oss.
Visst går sorgen i vågor, men den saknad jag/vi känner nu är avgrundsdjup.
Samtidigt fortsätter människor omkring oss (denna gången på avstånd och mer
nära och svårare för min syster men det blir ju i närheten ändå) att gå bort alldeles
för tidigt. I svåra svåra sjukdomar som snabbt tar livet av dem. Något har hänt.
Något stort. I samhället, i det stora, hos människan. Fler blir gamla, fler dör unga
och hastigt. Aldrig någonsin kan jag ta något för givet mer! Varje dag som man
får vakna och lägga sig att sova och tiden där emellan är den största gåva man
kan få!!!! Varje dag man får möjlighet att tala om att man älskar och bryr sig
om sina nära och kära, varje dag man får chansen att ge av sig själv och ta emot
av någon annan, varje dag man får möjlighet att vara med de man älskar - varje
sådan dag är ett underverk, varken mer eller mindre...
