Ibland har man tur

Publicerat i: Olyckor, Otur, Tur Brand, Tur, Värk
 
Ja, idag började dagen ganska brutalt med en brand. Envis och behö-
vande som jag var, så prövade jag om inte min värmedyna ändå kunde
tänkas fungera i alla fall (trots flera tidigare försök). Bäckenet värker
ju så jag kan bli tokig (hoppas verkligen att antibiotikan kan hjälpa till
där, om det är stafylokocker) och gårdagen var jag helt utan, vilket
kändes. Så jag satte på värmedynan och lutade den mot en soffkudde
och satte mig emot. Det blev ju varmt!!! Men det blev varmare och 
varmare så jag bara slänger mig upp, vänder mig om och ser lågorna
slå upp mot soffryggen från dynan och kudden och sladden. Jag lutar
mig över och rycker ur sladden, slänger ihop allt i en hög och rusar ut
i badkaret med allt, på med vatten och rusar ttillbaka för att kolla om
soffan brinner, vilket den inte gör. Kommer på att det kanske brinner i
håret eller morgonrocken och kollar också det. Men denna gång hade
jag tur. Det blev små skador av sotflagor på soffan, kudden blev helt
förstörd, men annars gick det bra. Såg att det måste ha bröjat brinna
där sladden går in i själva dynan för där hade det brunnit av nästan helt.
Men dynan var ju bara året gammal! Nåja, jag fick hjärtklappning och
en mindre chock och känner mig tacksam för att det inte gick värre. 
Bannade mig själv lite för att jag ens försökte, visste ju att det skulle
komma en till mig på eftermiddagen ed posten, från en gullig tjej som 
ville hjälpa till. Men har man väldans ont så tänker man nog inte så
himla klart, man vill mest bara vara av med den värsta smärtan. 
 
Mycket riktigt kom det en avi om stort brev att hämta på Willys. Så
fast jag egentligen inte ville gå den vägen idag, mest av rädsla för att
göra mig ännu mer illa, men också på grund av det onda jag redan 
hade/har, samt att jag bara ser med ena ögat lite, så gick jag iväg i
sloowmotion för att hämta paketet och köpa cigaretter. Det tog sin tid
men det var väldigt skönt ute så det gjorde inget. Vägen dit gick också
väldigt bra, men halvvägs hem slog det till i vänsterhöften så det högg
för varje steg och så följde inte benet med riktigt. Men hem kom jag,
och då jag klev innanför dörren var jag väldigt glad åt att ha en ny
värmedyna att gå och sätta mig mot en stund innan jag fixade maten.
 
 
Visa fler inlägg