Ja nu är det gjort! Foten i gipsskena och 2 skruvar, efter 1 timme och
trekvarts operation och narkos som tog omedelbart. Jag var skitnervös
före, just för narkosen, i och med att det i släkten är 2 som gått bort
under narkos och för att jag visste med mig att jag fortfarande är svag.
Så, även om det låter fånigt, så var jag skitglad att jag vaknade upp och
förstod att jag överlevt. Tycker mina käraste har haft nog med tragik i
sitt liv och så har jag inte spart ihop till begravningen ännu ;-)
Ont hade jag inte förrän jag gick och lade mig i går kväll. Okej, jag var
uppe och sprang hela eftermiddagen/kvällen eftersom jag inte kände något.
DUMT! Otroligt dumt! Men svårt att låta bli när man har sina kära barn
och barnbarn nära sig. Vi hade en underbar kväll tillsammans.
Efter att ha försökt att somna i 1 1/2 timme kom jag på att jag glömt ta
värkmedicinerna och nu hade också bedövningen släppt, så jag gick upp
och ut för en nattcigg. Klockan 00.55 small det till nåt så enormt, helt
från ingenstans och jag bara ropade till av rädsla. Lät som om det kom
precis bakom huset på andra sidan gården, vid dagiset, och som om det
var en sprängning av något slag. Skitläskigt var det, men jag tog värk-
mediciner och linkade in till ängen igen och lyckades somna. På morgonen,
efter att ha varit vaken ett tag kom jag på vad som hänt och talade om för
tjejerna och Erika som nyss pratat med någon berättade att personen sagt
att det varit en bomb i vårt kvarter och att det var avspärrat och fullt med
poliser där. Under dagen har man kunnat läsa om det i media.
Söt ängel som jag fick av Sannah idag :-D
Dagen i dag blev alldeles makalöst full med människor. Sannah och Carro,
Ammie och hennes 2 tjejer kom också förutom mina tjejer och barnbarn som
redan var här. Busters pappa kom en snabbis och hämtade upp sin lilla
familj också. JÄTTEMYSIG dag och jag tankade otroligt och hoppas jag
gav ut också, att vi mitt i allt kaos både kunde ge och ta emot. Och nog
var det väldigt skönt att vara ute i solen hela dagen.
Nataniel fick lite "bajs" och en kackerlacka att luras med och fina klister-
märken
Nu på kvällskanten kunde jag nästan inte ta mig in och värma maten och
att ta sig ända in i vardagsrummet och soffan var nästan omöjligt - men det
gick. Efter en stund med foten i högläge (så som jag ska sitta så mycket
det bara går) så fick jag så jädrans ont att jag rev mig själv i håret i nå'n
sorts försök att komma ur det hela. Funkade inget vidare. Inte gick det att
hålla stilla kroppen och särskilt inte foten heller. Det där att "vrida sig i
smärtor..."
Okej, jag har lärt mig min läxa (en stund i alla fall) och i morgon ska jag ta
hand om mig själv lite bättre har jag bestämt mig för. Vore bra korkad annars.
I morgon ska jag sitta med foten i högläge och skriva och läsa och skriva
igen. Har inte kunnat det på några dagar, av nervositet antar jag.