Kan du tänka dig hur det skulle kännas att vakna en morgon och
märka att du inte kan läsa?! Att, då du försöker fokusera mera och
vrider och vänder och inser att bilden inte blir bättre än så? Att, fast
du gnuggar ögonen och blinkar för mer tårvätska, så blir ingenting
klarare än det var från början denna dag?
Jag vaknade så i morse. Ganska nyvaken blev jag ombedd av min
ena dotter att söka reda på sidhänvisningar i en bok hon glömt hos
mig. Jag kämpade och försökte med allt jag skrev nyss utan att
något blev förändrat. Tänkte först att det berodde på min nyvakenhet,
att ögat inte tränats upp än för dagen. För det var det oopererade ögat
jag inte kunde se med. Och om man inte ännu vant sig vid att se
med ett öga så ser man absolut inget vidare då man ska se på nära
håll, som då man läser något. Nå, jag sa inget till dottern, hittade
inte mer än det ena hon ville veta, men det gjorde inget sa hon.
Känner mig så gnällig då det är så eländigt just nu. Men jag kämpar
ju, jag ger inte upp, jag bara tycker det är lite jobbigt ibland....
Står på kö för operation av även det ögat men får ändå lite panik -
nu igen!!! Dumma mig! Blir väl förmodligen inom ett par månader
men fram till dess så blir det lite jobbigt nu sedan det verkar som om
hela ögat är täckt av starr. Hittills har jag sett i ena hörnet på ögat.
Hahaha. Ja det är inte riktigt klokt allt egentligen!
