Så har det gått en helg igen. Tycker nog den gick liiite fortare än den
brukar göra,av någon anledning jag inte vet. Har kommit på mig med
att ALLTID ALLTID ha huvudet fullt och sysselsatt med tankar, vad
jag än gör eller inte gör så är jag väldigt noga med att sysselsätta mina
tankar, mitt huvud med något heeeela tiden. Jag kan inte ens sitta och
röka eller gå på toa utan att nästan paniskt sitta med telefonen, reklam
eller någon bok. Har tänkt på det vid flera tillfällen och förstår nog att
det är en sorts flykt, men har struntat i det, antar jag...
I dag försökte jag mig på att vara i nuet då och då. Ute i solen lämnade
jag in telefonen, satte på mig solglasögonen och bara blundade och njöt.
Bilder kom upp under ögonlocken, kändes som symboler, som ledtrådar,
som vägledning, men jag förstod dem inte riktigt. Jag, som sysslat med
tolkning av symboler, drömmar, tarotkort i så många år! Vad är det för
konstig spärr som reser sig inom mig då jag kommer i närheten av mig
själv och mina känslor??!!
Senare på dagen lade jag mig på soffan med
värmedynan under ryggen och satte på healingmusik ganska högt, för att
inte kunna distraheras av andra ljud än ljudet av vatten och healande toner.
Även då fick jag bilder, i massor, utan att veta vad de betyder. Men, även
om jag inte kan förstå det min hjärna säger mig så kändes det väldigt
skönt att koppla av den, koppla bort styrandet av tankarna. Måste införa
det på daglig basis så jag får det som en naturlig del av mitt liv igen, få in
andligheten och den större helheten.
Ska bli intressant att i morgon få besked om vilken sorts operation det ska
bli av foten/fötterna(?) Ska på röntgen och sedan direkt till ortopeden igen.
Huvudsaken för mig är att slippa den jädrans smärtan, för det är verkligen
olidligt nu. Hur kan det komma sig att snart sagt varenda led värker och
vägrar fungera som den ska? Jag tappar saker, kan inte öppna t.ex. burkar,
kan inte lyfta armarna över huvudet för att ta ned något, kan inte bära stek-
pannor eller annat utan att handlederna viker sig, har svårt att få till krafter
nog att resa mig upp från sittande, kan verkligen inte bära något med tyngd
och behöver inte ens göra något förrän det ska värka i lederna. Det är INTE
ledgångsreumatism. Det kom så akut, över någon dag bara och sprider sig
över kroppens alla leder. Man ska ta prover på mina binjurar på tisdag för
att se om de helt enkelt inte producerar någon kortisol för då kan man tydligen
få sådana symtom och problem, man kan tydligen få problem med binjurar
då man har utmattningssyndrom. En sak är säker, jag blir galen om det inte
blir bättre snart. Smärta i så ihärdig form är vidrigt även om det inte skulle
vara farligt. Vi får se hur det går. På ett eller annat sätt ska det väl bli bra.
Det MÅSTE bli bra. Som allting annat måste det bli bra...