Inte för att skryta, men det är sällan som jag misslyckats med maten. Idag
är en sådan där dag då jag gjort det. Jag måste ha glömt att jag saltat i vattnet
redan och saltat igen. Min potatis- och purjolökssoppa (som jag annars älskar)
blev "salty soap" med en touch av purjo och potatis. Christian skulle ha
skämts över den. Det är faktiskt han som introducerat just den här soppan
i familjen. Jisses vad han skulle skrattat. Nåja, jag får väl dricka dessto mer
så blir det nog bra. Var så hungrig nämligen. Nästa uppvärmning blir det med
broccoli eller något annat friskt i (kan ju inte slänga soppan)
Godis eller...
...ost? OST, of course
Blev en lååång tur i dag. Först till sjukgymnastiken, sen ner på stan och möta
upp Erika och gå runt lite vid alla matstånd och godisdiskar. Vi skulle luncha
tillsammans (väldigt ovanligt för min del), men det var så svårt att välja bland
allt som fanns. Var riktigt sugen på paella seafood men så bestämde vi oss
för någon sorts italienskt tunnbröd med parma, grönsaker och ost inrullat. Kan
inte säga att det var ett bra val, vi tyckte mest det smakade ingenting. Snopet,
men magen blev glad och lite ostar fick följa med hem också, och dessutom
var det mysig stämning och bra sällskap så jag är nöjd ändå. Visst kikade jag
lite åt Strudelhållet men valde faktiskt ost i stället för sötsaker. Lättare att äta
också. Louise kom också förbi och kramades lite, hon var ute på jobb. Ingen
ro och ingen vila, men hon trivs väldigt bra som socialsekreterare. Så nog gjorde
hon ett bra val verkar det som. Härligt. Erika gick tillbaka till skolan
där det går hemskt bra nu. Hon stortrivs också och klarar med råge sin efter-
längtade högskolekompetens. Inte illa pinkat av en narkoleptiker!
Efter den fina stunden var jag på ett möte som var lite si så där, men man kan
inte få allt här i världen så... Jag antar att det är saker jag fortfarande ska lära
mig i det här livet. Någon ger mig intensivt av de läxor jag ska lära.
Nå, det kändes i rygg och fötter och armar och och och när jag gick den sista
biten hemåt. Blev liiiite svårare att känna solen och se färgerna just då, men
jisses vad fin höstdag vi har haft! Man blir lite melankolisk, har alltid haft lätt
för det på hösten och nu ännu mer så klart. Hösten innebär så många datum
och påminnelser som varit svåra och fortfarande är. Så tror jag att det alltid
kommer att vara, för alltid och evigt. Man behöver den biten också, även om
många tror att det bästa man kan göra är att fly från jobbiga känslor. Vad
har man då att jämföra med? Vilken dag är toppen då? Typ... För Christian
var hösten just så, bitterljuv som han sa. Så han får ta lite större plats under
våra höstar... Jag undrar om han fanns där och tog emot sin gudfar förra veckan.
Han och hans farfar... Ååååj, det gör mig så ont, att de har det så svårt nu, alla
anhöriga som förlorade sin bror, far, make, son, och vän. Känns sorgligt för mig
naturligtvis också, det var ju flera år då jag tillhörde den familjen. Men det går
inte ens att jämföra, över huvud taget, med deras sorg. Det var ju så onödigt,
så oturligt, så chockartat. Christians far är alltså bror till den bortgångne. Hårt.
Så tätt inpå sin förlust av son. Lider med honom.
Oj vad törsten satte in nu! Det blir mycket vatten i kväll, det känner jag det. Ska
bara sitta vid TVn och datorn och dricka vatten och lyssna på insamlingsgalan
och klappa katter så gott det går utan att axlarna sätter stopp.