"Normaliseringsprocessen -

hur våld kan bli vardag

Hur kan något som skulle ha känts jättekonstigt för några måna-

der sedan, plötsligt kännas helt normalt? Det som har hänt då

brukar kallas för normaliseringsprocessen.

Här beskriver vi hur normaliseringsprocessen kan se ut när en

man slår en kvinna, eftersom det oftast är i de sammanhangen som

ordet används. Men samma process kan såklart finnas i relationen

till en taskig kompis, till någon vuxen som gör dig illa eller mellan

tjejer som är ihop med varandra. I huvudsak handlar det om att iso-

lera någon och få henne att känna sig värdelös. Att ”normalisera”

våld och övergrepp och göra dem till vardag. 

Låt oss se ett förhållande som en fotbollsplan. I början av förhål-

landet har mannen och kvinnan varsin planhalva. I ett sunt förhållande

respekterar man varandra och spelar tillsammans fram och tillbaka

över planhalvorna. 

Men i vissa förhållanden nöjer sig inte mannen med sin planhalva. Han

vill ha full kontroll över sitt hem och sin flickvän. Därför tar han över mer

och mer av kvinnans planhalva tills bara en liten, liten ruta återstår i ett

hörn. I denna lilla ruta ryms det självförtroende, den självrespekt och

den självkänsla som kvinnan har kvar. 

Processen inleds ofta med att mannen talar om för kvinnan hur mycket

han tycker om henne och hur viktigt det är för honom att de är tillsammans,

bara de två. Kvinnan blir ofta smickrad av uppvaktningen och hon vill ju

också att de ska vara tillsammans, bara de två. Så kvinnan börjar avstå

från att träffa sina vänner och sin familj. 

Processen fortsätter ofta med att mannen börjar komma och hämta sin

fru/flickvän så fort hon har varit hemifrån på någon aktivitet. Ofta kommer

han och hämtar henne från jobbet. Detta kan uppfattas som att mannen

bryr sig om henne och det är inte ovanligt att andra fäller kommentarer

som: Du är allt bra lycklig som har en så omtänksam och snäll man! 

Det är precis så som kvinnan fortfarande uppfattar mannen. Men detta

är början till en isolering som han har kontrollen över. 

Efter ett tag har det gått så långt att kvinnan inte har några vänner kvar

och knappt någon kontakt med sin familj. Mannen börjar kontrollera hen-

nes telefonsamtal och hon får inte gå ut när hon vill. Allt vad kvinnan gör,

gör hon för att vara mannen till lags och för att inte reta upp honom/göra

honom arg. All hennes kraft och energi går åt till att anpassa sig så att

han inte ska bli irriterad på henne. 

Det är nu slagen börjar komma, om de inte redan kommit. 

När första slaget kommer skyller han ofta på missförstånd. Kvinnan

chockas, mannen ångrar sig och lovar att det aldrig mer ska ske.

Kvinnan förlåter honom. I detta skede anser hon ofta fortfarande att det

är mannens fel. När första slaget väl har kommit brukar de fortsätta.

Och snart dröjer det allt kortare tid mellan slagen. 

Till bilden hör ofta att mannen börjar vara elak på andra sätt. Han säger

att hon är ful, dum i huvudet, inte kan laga ordentlig mat, är en dålig

mamma, aldrig kommer att klara att plugga eller jobba… Han kan kom-

ma hem och bli ursinnig över att inte få den mat han vill ha, och kanske

tvinga kvinnan att laga denna mat. När den sedan är färdig vägrar han

att äta den. Mannen använder ofta barnen, om de har några, för att få

kvinnan att känna skuld. 

Mannen växlar mellan värme och våld vilket gör att kvinnan inte släpper

hoppet om att han ska ändra sig till det bättre. Ena dagen är han kärleks-

full, andra dagen slår han. (Jag brukar säga att han slår och smeker med

samma hand)

I takt med att isoleringen ökar blir mannen den enda person kvinnan har

kvar. Den bild han säger att han har av henne blir den bild hon får av sig

själv. 

Misshandeln blir värre och sker oftare. Ofta slutar den med samlag, som

egentligen är en våldtäkt. Kvinnan går med på det för då blir han lugn.

Mannens kontroll över kvinnan är total. Kvar, på en pytteliten del av sin

planhalva, är en kvinna helt utan självförtroende. Hon är mycket trött,

helt psykiskt utmattad.

Kanske finns det familj och vänner kvar som undrar varför hon inte bara

lämnar honom. Men när normaliseringsprocessen har gått så här långt

är det inte så lätt. Ofta tror kvinnan på det mannen säger; att hon är ful,

värdelös och inte förtjänar något bättre än det han erbjuder."