Det är tungt idag. Att andas, att känna, att minnas, att önska, att sörja,
att "fira", att finnas...
Idag borde det ha varit en dag att glädjas, att skratta, att älska, att äta,
att fira, att kramas, att prata, att umgås, att inte bara finnas utan också leva.
I dag skulle jag ha velat säga: "Grattis min älskade son, på födelsedagen".
37 år skulle du ha fyllt idag om du fått leva. Klockan 16.55 i dag för 37 år
sedan valde du att göra debut i jordelivet. Med massor av ljust, lockigt hår,
en envis och stark kropp, lite "solkysst" hud (av gulsot) och ett skrik som
talade om att NU, NU är jag här!!!
Vi var lyckliga, din far och jag. VÅRT älskade lilla barn hade kommit, lite
tidigare än beräknat, men ack så otroligt välkommet. Som vi älskade dig
från första stund!
Det fanns risker; jag hade haft röda hund under graviditeten, så du fick "bo"
din första tid på ett isolerat rum, i en kuvös med lampa (pga gulsoten), och
det togs många extra prover och gjordes flera olika prover på dig, för att se
att du inte fått några men efter min röda hund. Så fortsatte det under flera
år framåt. Årliga kontroller; hörsel och syn allra mest.
Du kan ju tänka dig först oron och sedan lyckan över att du föddes helt frisk
och utan några som helst men!
På BB kallades du för "lilla ängeln" på grund av ditt hår (keruber anses väl
ha lockigt ljust hår av någon anledning), och det var vad du blev. På många
vis. Jag är och var så otroligt stolt över dig som människa. Jag tror faktiskt
att du visste det, för jag sa det ofta. Värdet som människa, vad som verkligen
räknas och är värt något i slutänden. ALLA säger att du verkligen ALDRIG
dömde någon, att alla i din närhet betydde så mycket för dig - hur de än var
och gjorde (just DET är bevis på att du aldrig dömde, alla hade sitt värde).
Du var verkligen otrolig på det viset. Det är ingen efterhandskonstruktion,
ingen försköning, inget man bara säger. Just den biten drar alla upp då de ska
berätta eller säga något om dig. Mitt mammahjärta sväller.
Visst fanns det stunder då oro och mamma-ilska kom också. Stunder då jag
undrade hur det skulle bli, då jag var arg över mobbande klasskompisar, då jag
blev besviken och orolig precis som andra mammor blivit över sina barn. Allt
var inte direkt lätt för dig och för oss. Och som nog alla mammor skulle göra
om de förlorat sin son/dotter, så finns det så mycket jag velat ha gjort och så
mycket jag önskat varit ogjort. Men nog är jag ledsen över att ni - mina barn -
inte haft mycket till släkt eller andra som brytt sig om er. Särskilt för dig gubben,
eftersom det nu är för sent. Men vi kan ju inte styra över andra...
Det är ingen helgonförklaring jag vill dela med mig bilden av. Men du var och
kommer alltid finnas kvar i folks hjärtan som, en fin människa. DET min vän,
är inte alla som kan skryta med efter ett väldigt mycket längre liv ens.
Så jag "firar" att du föddes, i dag för 37 år sedan och att jag fick ha dig i min
närhet under hela 34 år!!!
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE CHRISTIAN!
