Drygt 50-årig kvinna som går igenom den svåraste tiden i mitt liv; förlust av en vuxen son och dessutom massor med sjukdomar både omkring mig och inuti mig. På något vis måste man ta sig igenom och forma sig ett bra liv TROTS allt och det intressanta är väl egentligen HUR man gör det och hur JAG gör det. Jag lever ensam med katt och väldigt nära kontakt med mina döttrar (precis som med sonen då han levde), men de måste bygga sina egna liv och en framtid, så lite ensam är jag kanske. Ja, jag väljer ju ensamheten många gånger också eftersom jag behöver det för att samla ihop mig själv då och då och för att jag vill ägna mig åt mina intressen. Jag scrappar, pysslar, håller på med astrologi och lite tarot. Är sjukpensionär sedan många år på grund av ryggreumatism, sköldkörtelsjukdom och led- och muskelproblem. Artroser har börjat invadera min tråkiga kropp. Det behövs fantasi för att fylla alla årets dagar med meningsfullhet. Men jag kommer fortsätta att stiga upp och fylla mitt liv, var så säkra...
