Vilken vecka! Stora steg har tagits och gett vissa resultat, väntar på

resterande. Något viktigt jag lärt mig IGEN är att "be om hjälp" och

"ensam är inte alltid starkast". Jag har åter igen fått veta att jag måste

vara otroligt stark som klarat det jag klarat själv och under så lång tid.

Och jag som känt mig SÅ värdelös, svag och dålig! Nu har jag lämnat

över lite så får vi se vad det ger. Jag hade inte kunnat göra mer i alla fall.

 

Efter att igår varit på språng i nio timmar; först in till sociala för att be om

hjälp och sedan till lilldottern och hjälpt henne organisera packning av 

hem, samt hjälpt till med detta, så kunde jag inte röra mig på kvällen. 

Jag  var sååå "tung" i hela kroppen och andades tyngre än en elefant.

Visste redan då att jag skulle ha ont redan då jag vaknade i dag. Men

jag var oerhört nöjd med mig själv och med dagen, både då jag var på

soc och då jag var med Erika -blir som vanligt mycket mysigt prat och

så bjöd hon ju på glass :-D

 

Idag hade jag tid hos läkaren klockan tio och eftersom jag vaknade med

väldig värk och stelhet (har så svårt att klä mig själv och än värre att gå

i normal takt - blir mer ett linkande)  så tog jag en halvtimme på mig bort

till vårdcentralen som ligger ca 7-800 steg bort (ja, jag räknade en gång

då jag hade tungt att bära från Willys som ligger precis mitt emot). 

Läkaren var väldigt bra. Har haft henne för ca ett år sedan i ett akutärende

och minns att jag gillade henne då också. Jag gav henne min skrivna lapp

där jag antecknat vad jag hade för funderingar och problem, vilka recept

som behövde förnyas och frågor kring prover. Så förklarade jag att ett av

mina problem nu ÄR just att tala sammanhängande och att minnas. Så

med det började vi och det fungerade jättefint. Hon sa att sköldkörtelvärdena

måste höjas så Levaxindosen ökades. Hon medgav att många av mina

symtom kan hänga ihop med sköldkörteln eftersom "dennes funktion i 

kroppen är långt mer komplicerad och stor än man kan tro". Men att ge

Liothyrin innan man prövat öka Levaxin var ingen bra lösning så det blir

 i så fall en sak för endokrinologen om ingen bättring blir av höjd dos. Men

det som var så intressant var att hon faktiskt pratade om att det är SYM-

TOMEN och måendet - inte först och främst värdena - som är viktigast

och ger mest upplysningar till läkaren. Precis som de skriver i Sköldkörtel-

föreningen!!! Första läkaren som INTE bara går på värdena av TSH, som ju

bara är ett av de värden man ska ta med i beräkningen (mig tar de 3 värden

på; TSH, T3 fritt, T4 fritt), i alla fall första som jag träffat utöver kirurgen.

Sedan hon så undersökt knän, höfter, axellederna och överarmarna sa hon

att hon starkt trodde att jag har akut polymyalgia rheumatica, vilket ju var

samma som läkaren sa i början på denna utveckling runt jul/nyår (hon menade

ju sedan att då inte sänkan var höjd så var det inte det). Denna läkaren 

menade att det fanns andra prover som kunde visa på det så vi får väl se.

Hur som helst så testade hon på lite olika sätt och kom fram till att muskel-

styrkan var väldigt nedsatt mot tidigare undersökningar och just det har ju

skrämt mig de senaste månaderna (inte kunnat bära kartonger som vanligt,

inte kunnat bära Buster, skakat och darrat då jag burit något över huvud taget,

svårt att resa mig från stol, soffa, säng osv). Var så jädrans skönt att veta

att det INTE varit och är inbillning! Även om det skrämmer. Hoppas ju på att

få hjälp med den biten nu då. Och så märkte hon svullnaden över knä't på

vänster sida och lite grann på höger och trodde att det är artroser, så hon

skulle skicka remiss på röntgen av dem.

 

 

Läkaren talade också om levern igen, även om värdena förbättrats (hon trodde

kostförändringen - alltså inte rött kött - hjälpt till att förbättra) så har jag enligt

röntgen leverstiatos (tror jag det hette - alltså fettlever) och hon ville utreda det

mer eftersom det kan höra ihop med så många andra sjukdomar och påverkar

också sköldkörteln samt vice versa. Eftersom jag har DET, högt antal leucocyter,

högt Ferritin så har jag någon form av inflammatorisk process i kroppen, vilket

kan vara allt från leder/muskler till chrons, cancer, lungorna osv. Så det har

också idag gjorts en djupare utredning med nya blodprover som aldrig tagits.

Att jag är så väldigt trött, svag, slut och så är också något som skulle tas mer

på allvar menade hon. Men en del av tröttheten upptäckte hon anledningen till

på slutet av tiden då hon tog blodtrycket. Har ju haft för högt blodtryck vid flera

tillfällen under vintern, men nu sa hon att "så där lågt blodtryck ska du inte ha,

då måste vi göra något åt det, det kan förklara lite av din trötthet, du kan svimma,

och bli yr och bli tungandad." Tungandad ja, jag har ju känt det och sagt att

det känns inte som ångest, men nästan. Nåja, nu ska jag för första gången sedan

jag började med mina blodtrycksmediciner MINSKA dosen till halva och pröva så.

Går inte det får jag öka igen. Spännande. 

SÅ, sammantaget blev det både det ena och det andra. Ökade på ett håll och

minskade på ett annat (nåja, ökade på två håll; vikten hade också ökat med 3 kilo

vilket förklarades av sköldkörteln och att jag inte kunnat gå som vanligt). Prover

är tagna så det är bara att invänta svaren för att se vad som händer härnäst. Vi

disskuterade kortison, som hon också ville vara restriktiv med då jag har hög risk

som det är med benskörhet, eftersom de kan orsaka och förvärra deprission(?!?),

ökar risken för och förvärrar diabetes och så var det en till anledning som jag promt

inte kommer på nu. Jag svarade henne med att jag naturligtvis förstod, MEN att

jag kommit till den punkten i mitt liv då jag hellre tar de riskerna än blir ännu mer

isolerad på grund av att jag inte kan röra mig, inte orkar, inte har någon chans

till ett LIV. Hon förstod mig sa hon. ÄR det Polymyalgia rheumatica MÅSTE de

ge kortison för det är det enda som hjälper. Så det blir en väntan nu då. 

 

 

När jag tagit mig hem igen, och det var jobbigt kan jag säga för jag bar på fil och

lite annat "tungt", så kände jag att jag var tvungen att vila. Så jag tog spikmattan,

satte på meditationsmusik och SOV i 2 1/2 timme utan att fatta att jag somnat

först då jag vaknade! Jösses vad det behövdes. Och det är det som är det trökiga,

ATT det behövs! Men efter det kom jag igång och kikade in på Mina sidor vid hög-

skolan (jajamensan, har fått papper och mail därifrån). Ser verkligen intressant ut!

Hoppas och tror att jag kommit in men vågar som vanligt inte ropa hej förrän jag

fått en bekräftelse på det. Var ju trots allt lite sen med ansökan så det beror på då.

Ser också jättemycket fram emot att vara hos syrran, eller åtminstone i hennes 

hem över midsommar (Erika bor här då) och passa katterna. Goa, fina vänner från

Borås kommer också och bor i huset med mig så det blir kul. Så får jag träffa kära

pappa och hans fru lite också. Saknar... Har jag tur får jag också träffa mamsen

och hennes man. Har varit tufft att inte kunnat/orkat åka och hälsa på dem på så

länge. Särskilt då jag märker att det går fort med vissa saker. 

Så får jag andas lite NATUR också. Woaw vad underbart!!!

Tar med mig både tarot och astrologi, skrivandet och en datorn, och hoppas på en

massa inspiration och liiite lugn ibland.