Undrar om jag någonsin varit  så mottaglig för kärlek som  jag
är nu. Just precis nu. 
Dagen idag har innefattat en underbar stund med min äldsta dotter
och mina 2 barnbarn. Nataniel och jag hade verkligen kvalitetstid
måste jag säga. Busade, kittlade, pussade, jagade, pärlade, åt, tor-
kade baken, letade, gömde, sjöng, lekte med lillebror (spring efter
vatten), var superman, och ja ALLT. Nataniel skrattade å han höll 
på att kissa på sig, på grund av MIG! Hehehe. Jag lapade glädje
och närhet så det bara visslade om det. Sååå mycket energi man
kunde tanka där!
Min bästa vän Ammie skrev sent igår, efter att jag lagt mig faktiskt,
och talade om sin kärlek till mig och till min familj. I slutet på hen-
nes sms skrev hon att "jag alltid stryker mot pannapå honom" "Att
Christian blir till en baby i min famn och att han då säger Tack till
mig. Jag talade om för Ammie att jag alltid strykit fingrarna mot
mina barns pannor och försökt ge ro. Sedan Christian gått bort, så
har jag under hela tiden följt hans ansiktes linjer och ansiktsdrag
med mitt finger. Just igår bestämde jag mig för att enbart stryka
honom över pannan och dess rynkor. Jag vill nämligen inte att han 
ska vara bekymrad, orolig, fundersam över huvud taget. Jag vill
inte att den sista synen jag har av honom ska vara ORO. Och hur
dumt det än låter, så känns det ändå som att svaret är långt borta.
Men då Ammie just påpekade att han kröp ihop och blev en liten
baby i min famn/Babyn i min famn sa: TACK/ så fick jag väldigt
många tankar. Hm, Buster? Hm, just igår (alltså då Ammie just
pratade om hur C uppskattade att jag strök hans panna) Ja jag kan
inte förklara, men jösses vad det känns!
 
Ja, känslorna då det gäller mina små barnbarn har blivit otroligt
starka. De GER verkligen så otroligt mycket, utan att ens veta om
det. Båda två. Den ene säger och visar det, den andre bara helt
enkelt GER det.
Hur som helst så var Louise väldigt nöjd med lapptäcket. Och idag
bestämde vi hur vimplarna i hänget ska se ut.  I morgon blir det 
full fart. Vill få det klart så fort om möjligt. Är så himla glad att
jag har bättre fart på energierna.
 
Ringde min käre far i kväll. Tänkte jag skulle hälsa på där i nästa
vecka. Haar känt saknad under flera dagar och tycker det kunde
vara en bra chans den veckan.  Pappa ska kolla  med läkaren om
för mycket vita blodkroppar är dumt för mig, och om det  inte är
någon fara så åker jag dit på onsdag. Han lät väldigt glad då jag
pratade om att komma. Min lilla pappa...